Al Capone Vanilla

IMG_0997

Hej igen snuslovers!

Hur mår ni? Mår ni bra? Hoppas det. Satans varmt senaste dagarna. Se till att dricka ordentligt, annars får man ont i huvudet. Vill ju inte sitta där med huvudvärk och misstolka den för snusabstinens. Trycka upp ett gäng prillor och hoppas det går över. När det är såhär varmt är det vätskebrist förmodligen. Okej. Varannan vatten varannan prill. Bra, då fick vi den problematiken överstökad. Nu sitter man här igen. Många fina snus på lager. Gått lite för länge sedan sista Bloggis men det kom upp lite skit och sånt. Men prillorna har åkt upp ändå, och väntar på bekräftelse. Håll ut som vi brukar säga.

Idag då: en ny liten gynnare på snushimlen. Kolla på den här alltså. Rektangulär. Frågan är om den ens får kallas för snusdosa. Det får den säkert. Men ändå, det är ju ask va. En snusask. Spännande tider. Hittade den här i vintras på en kiosk i byn. Kommer inte ihåg vad den heter, men det var en Handlar’n förr i tiden. Får uppdatera någon gång. Hyfsat utbud har dom, ska få lite cred när jag vet vad dom heter igen. Okej.

Al Capone. Ni vet, han den gamle räven. Var väl lite allmänt kriminell mest hela tiden där på 20-talet eller när det var. Det är Al Capone som är inspirationen till den här prillan. Det är också därför den smakar vanilj. Al Capones favoritsmak. Estetiken på asken är hämtad från Al Capones favoritårtionde – 70-talet.

Först och främst är dosan väldigt svåröppnad. Så det blev inget smakprov denna gång.

Haha! Skoja, gick ni på den lätta! Det tog dock ett tag för Bloggis att ens komma åt dom små rackarna. Man är ju så van med de cirkulära dosorna att man tappar konceptet helt när det kommer något såhär annorlunda. Det som slår en när dosan äntligen är öppnad är doften. Luktar ordentligt av vanilj. Fast ändå inom ramarna för vad som är okej. Bra doft. Sen är dom så små prillorna. Ungefär som en ringfingernagel. Litet! Dessutom är dom torra. Tydligen är denna prilla “renad”. Det är lite svårt att ta reda på vad det egentligen innebär. Purified tobacco står det på baksidan på asken. En sökning på purified tobacco genererar obehagliga länkar till vetenskapliga artiklar kring purified tobaccos skadlighet. Den är dock, trots att den tydligen är lite giftig, väldigt god. Ligger försynt under överläppen. Smakar mindre vanilj än den luktar vilket är bra. Nedtonad på ett bra sätt.

Nu skiter vi i det här och drar betygen:

  • Smak: 4/5. Vaniljen träffar där den ska. En av de bästa smaksatta snusen hittills.
  • Prilla: 3/5. Himla liten. Den försvinner i gropen. Typisk snus man tar någon gång och sedan glömmer bort, sen går man till tandläkaren på tvåårskoll och dom bara: ” Oj oj, hittade en liten prill”. Då blir det pinsamt. Bra snus dock om man inte hunnit snusa upp en grop halvvägs till tårkanalen. En bra nybörjarprilla egentligen.
  • Styrka: 2/5. Nja. Nej. Det här var inte starkt, hörrni. Inte alls.
  • Finess 2/5: Liten, frasig och god prilla. Unik i sitt slag. Men den där googlingen… Nej. Verkar lite giftig. Det är ju inte poängen med snus. Nu skummade jag bara artiklarna men man blev orolig vilket inte heller är poängen med snus.
  • Helhet: 6/10. Nu när vi ändå håller på med snus för olika tidpunkter: det här är ju en dessertsnus. Något man tar efter finmiddagen innan man tar en General Mackmyra som avec. Inte så stark och väldigt liten prilla gör ju att den även passar som inkörssnus.

Hej!

General Mackmyra

IMG_0988

Hoho! Onsdag. Lill-fredag. En förträfflig veckodag. Det är okej och ta en liten pinne och pusta ut. Snart är arbetsveckan gjord och man har en hel helg att gotta sig med. Man kan stanna hemma och sitta med en påse ostkrokar eller ut och veva och så. Bra.

Bloggis växer. Har ingen riktig statistik för det hela. Dock är KÄNSLAN att den växer, och Bloggis magkänsla brukar känna rätt. Så den växer, det lilla skötebarnet. Igår låg vi t.o.m. nere efter vad som bara kan tolkas som en attack på det fria ordet. Någon jävel ville tysta ned oss nu när vi börjar bli stora. Vi snusare står under kontinuerliga angrepp så det var väl bara en tidsfråga. Men Bloggis enastående administratör fixade tillbaka sidan på mindre än ett dygn. Bra administratören. Alternativt var det bara plattformen för Bloggis som låg nere men det ter sig orimligt i sammanhanget. Det eller ryssen.

Okej. Idag är det General Mackmyra som står inför domaren och är lite nervös. En sak som ju är så rolig med General Mackmyra är att det är en av de första riktiga premiumprillorna. Som man väntat på det ändå. En fredagssnus. Något man pillar upp när barnbarnen tagit studenten. Mackmyra är en svensk whiskey som alltså gått ihop med svenska General och bara: “Vi ska göra en whiskey-lyx-prilla”. Se så trevligt.

Köpte en dosa på notoriskt pissiga 7-11. Där skulle dom ha 57 kr vilket ju är hutlösa mängder pengar för en prilla egentligen. Men som sagt, detta är ingen snus man pillar in under cykelturen till jobbet om man inte har en skön inkomst, det är en snus för stora tillfällen. Man köper ju inte en limiterad upplaga dyröl inför tågresan till festivalen. Då köper man en sträv Mariestad på burk. Samma sak gäller snusen och dess motsvarighet (kan det vara en Kronan Stark kanske?).

Så: dosan är estetiskt tilltalande. Vacker. Man känner att det går ju ändå inte helt åt helvete med livet med en Mackmyra i fickan. Premiumutseende. När man öppnar rackaren luktar det även whiskey vilket är rimligt. Det är mörkisar vi pratar här, och det passar. En kladdig gynnare. Känns exklusivt. Det är en rinnig prilla det här. Precis när den lagt sig tillrätta sipprar det ned lite rinn. Men det är premiumrinn. Rökig tobak och en stark hint av whiskey. Kan tänka mig att man luktar satan med en Mackmyra under läppen, men vad spelar det för roll egentligen. Premiumlukt.

Okej. Betygssättning stundar:

  • Smak: 4/5. Man var ju lite nervös. Whiskey är en dryck Bloggis i flera år försökt dricka men det går inte. Måste alltid blanda i något ohederligt. Läsk och skit. Men här har vi den. Inkörsporten till whiskey. Efter en kort stund för man bort dosan med handen för att nå whiskey:n som man säger. Sker per automatik. Tack för det!
  • Prilla: 4/5. Är det den bästa mörkisen hittills? Kanske. Troligen. Mild för tandköttet också. Man säger ju att en hutt whiskey om dagen dödar bakterier, så nog gör den lite nytta också.
  • Styrka: 3/5. Äsch. Inget att skriva hem om.
  • Finess: 4/5. Förpackningen, samarbetet, känslorna och så vidare. Vi behöver mer av premiumssnuset på marknaden. Det är ju så kul att få lyxa till det ibland, sätta lite guldkant på den redan glimmrande tillvaron som snusare.
  • Bilkörning: Borde inte vara något problem. Får man köra efter att ha ätit punschpraliner (vilket man aldrig äter för det är vidrigt i och för sig) så får man nog köra med en whiskeyprilla. Klart man får.
  • Helhet: 7/10. Priset är ju högt. Det är okej att det är det, men för de fattiga snusarna blir det svårt att lyxa till det. Snus bör vara som sjukvård – tillgängligt för alla. Borde finnas någon form av snusförsäkring som säkerställer att snusare får tillgång även till premiumsnus under bistra tider. I övrigt är General Mackmyra en höjdare om man vill ha en snus att ta ibland. Snusvalet för kommande högtider är given.

Hej!

Ettan Vit

IMG_0985

Jaha! Måndag! Kul ju!

Kväll är det också. Roligt med nya erfarenheter. Har tidigare varit en förmiddagsbloggis. Vi får se hur det här blir. Blir en mörkare recension. Sliten och arg. Haha. Nej, att skriva bloggis är det mysigaste som finns. Blir en mysblogg idag med. Var inte så oroliga hela tiden.

Var ute med en vän igår. En ex-snusare. Han hade en snus som låg nära hjärtat under snuskarriären. Ettan Vit. Det var visserligen ett par år sedan. Men fa-an vad den smakade illa då. Kanske var det smart. Ekonomin var som den var. Det tiggdes en hel del mellan oss snusare. “Öh, har du en prill över eller?”. Men inte i helvete var det någon som bad om en Ettan Vit. Ettan Skit.

Nej, det luktade blött halm om den prillan. Sådär som dom som red luktade. Kom iklädda hästbyxor till skolan. Malliga över att rida runt där i hagen. Luktade illa. Hästfolk är bara raggare med mer pengar. Okej. Så vi snackade lite jag och ex-snusaren. Berättade att piss-Ettan skulle upp på Bloggis. Då röt han ifrån. Sa att man INTE fick ha förutfattade meningar om man skulle bedriva snusblogg. Helt rätt såklart. Så här kommer den då, en recension helt utan förutfattade meningar.

Det var inte helt enkelt att få tag på en Ettan till att börja med. Snusare idag väljer bevisligen bort den i så pass hög grad att tobakshandlarna inte ser det som lönsamt att plocka in den. Men tillslut så. Dosan är fräschare än vad Bloggis mindes den. Den har i och för sig gjorts om flera gånger sen Ettanhatet tog vid. Men: det är något med färgerna som gör att man känner på sig att det snart kommer ändras åsikter. Den är vacker. Doften är mindre halm och mer tobak. Vid det här laget är man ju lite nervös. Man ska ju inte gilla den jäveln. Upp under läppen åkte den, och den var… god. Det är ingen smaksensation men den gör jobbet. Tydlig smak. Tobak. Inte så mycket tjafs. Fan vad härligt det är att åldras ändå. Man var så snabb att döma förut. “Äckelsnus! Den ska vi INTE snusa”. Det kunde vi visst ha gjort.

Okej. Betyg:

  • Smak: 3/5. Den smakar snus. På ett hederligt sätt. Inte massa mint och tricks. Bra Ettan.
  • Prilla: 4/5. Luktar snus. En vanlig prilla. Sympatisk. Ligger där den ska. Bra Ettan.
  • Styrka: 3/5. Allt måste väl inte vara så starkt hela tiden. Normal styrka. Rimlig styrka. Bra Ettan.
  • Finess: 3/5. Nej, den är väl inte så rik på finess. Men ibland kan det vara skönt att bara trycka upp en jäkel som Ettan. En rakryggad prilla helt enkelt. Bra Ettan.
  • Helhet: 6/10. Man känner hopp över den här snusen. Den är inte den bästa som gjorts eller kommer göras. Det är en prilla att bli nostalgisk över. Tänka tillbaka över alla dumma idéer man hade. Nu sitter man ju här och har lite bättre koll än igår. Tack vare Ettan. Alla snusare borde återse sin första hatprilla, den har nog ändrats med er. Man blir ju sentimental och skit. Eller så är Bloggis bara trött. Det är ju ändå sent på kvällen.

Hej!

 

En nyhet

salong-betong-goteborgs-rape-700x400

Hej snuslovers!

Det är fredag. Här kommer en nyhet som Bloggis är mycket exalterad över.

Snusens snus Göteborgs Rapé kommer alltså på måndag ut i en starkare version kallad White Large Stark. Man gillar att det är Stark rackaren heter. Inte Strong. Snygg dosa förövrigt. Ska finnas att köpa på Pressbyrån bl.a. Okej, det var väl det. Nu vet ni. Kul. Ha en fortsatt trevlig fredag.

Hej!

G.3 Mint Extra Strong

IMG_0968

Hallå där! Det är torsdag.

Idag är ingen vanlig dag. Idag ska Bloggis recensera den tredje generationen snus. I en era där saker och ting släpps i nya generationer halvårsvis så har alltså snusen först femton år in i 2000-talet landat i dess tredje generation. Men så är det väl, snusare har annat för sig än att laga saker som inte är trasiga. Det kom fram en bra prilla och så fick det vara. Den dög ju. Så snusarna nöjde sig.

Den tredje generationen snus innebär att prillan rinner mindre och är smalare. Den känns kanske inte superrevolutionerande. Där står dom, snusmakarna, och lanserar den nya prillan. Vad är nytt undrar det samlade pressuppbådet? “Nej men den rinner lite mindre”. Men sen får man tänka efter, och då är det ändå någonting. Alla som tagit en prilla vet att när det börjar rinna är det snart dags för ett snusskifte under överläppen. Sitter man med sin sista prill och samtidigt oförmögen att få tag på mer kan en rinnande rackare vara oerhört obehagligt. Snusskifte på gång liksom, men ingen snus att skifta med. Fyfan. Det är därför Bloggis numer alltid tar med mängder med dosor även om det bara gäller en sketen weekend.

På prov satt sig därför Bloggis med en G.3 och avvaktade rinnet. Prillan klockade in 07 och vid 10:30-tiden var fortfarande rinnet minimalt. Det var som att köra arga leken med en dövblind. Spelade ingen roll vad man hittade på, det kom ingen reaktion. Bloggis provade att dricka vatten, kaffe och intensivt grimasera men icke. Likt matadoren i Ferdinand fick vi skita i det.

Okej. Vi stoppar där för idag. Betyget lyder:

  • Smak: 4/5. Mint. Vad populärt det är att slänga in lite mint i prillorna numer. Oftast har väl de flesta mintiga snus varit lite kemiska och rent av lite jävliga. Mint är överskattat i snus. Här är undantaget dock. Fräscht. Smakar som något en tandläkare skulle kunna skriva ut, positivt menat.
  • Prilla: 3/5. Den ligger där den ska. Bra så. Är mycket kluven inför rinnigheten, eller snarare frånvaron av denna. Å ena sidan går det ju inte åt som många prillor per dag, å andra sidan så tar man inte så många prillor per dag – vilket någonstans ändå måste vara målet.
  • Styrka: 4/5. Jaha. Bloggis ska satsa på mindre starka prillor sades det häromsistens. Men det verkar inte bättre än att det landade ytterligare än stark liten rackare under överläppen. Men! Credit to where credit is due. Här känner man mer “Oj här var det livat”, men sen lugnar det sig och man kan mysa i lugn och ro. Inte som många av de andra starkisarna där “Oj här var det livat” snart följs av ett “Oj, oj, fan fan fan”. Ni fattar.
  • Finess: 4/5. Alltså man kanske inte hade behövt slå på den stora trumman och hävda ny generation och skit. Men den där icke-rinnigheten ändå. Nytt. Finess. Imponerande på ett sätt.
  • Helhet: 7/10. Ingen mintsnus kommer komma i närheten av denna helhet. Slår vad om det. Får du skit av din käresta att du luktar mycket snus (som om det vore något negativt) kan du antingen välja att separera eller börja med denna. Det kanske finns barn i bilden och sånt. Gemensam villa. G.3 Extra Strong Mint – äktenskapsräddaren.

Hej!

Gustavus Slim Cut Strong

IMG_0863

Hallå där!

Måndag. Tillbaka i gruvan igen. Dra in pengar åt the boss-man. Så håller det på – ekorrhjulet snurrar vidare.

Haha! Gnälla över måndagar och ha söndagsångest och skit. Onicosnusarfasoner.

Ny vecka nya möjligheter. Ny prilla nya möjligheter. Det är inte så mycket att tjafsa om. Det är vad det är, livet. Handlar om att göra det bästa av tiden vi får på denna jord. Så vi slänger upp en Gustavus Slim Cut Strong under överläppen och bränner av ett leende. Snusare är simpelt folk. Går att lita på. Man kan se en jävel på stan och vara lite skeptisk. Verkar vara snubbig. Men så pillar hen upp en prilla och då vet man: hen är bra. En hyvens person.

Okej: Gustavus Slim Cut Strong. Bloggis blev lite överraskad när det visade sig att det var just en Gustavus som hamnat i handen. Gustavus för Bloggis var en intetsägande snus i botten av snuskylen. Som det ofta blir när man köper snus för analys så pekar man bara in i snuskylen: “Öh! Den där med det röda zätat” (var visst ett spexigt S förövrigt). Då kan det bli såhär. Lite kul. Eller som kidsen säger: chockerande!

Slim Cut var en nymodighet i sig. Smal och skuren. Som… Äh lägg av.

Det är en hård liten prilla som möter en. Längre än gemene snus. Det är svårt att mjuka upp den. Hårda snus har ju en tendens att röra till det under överläppen. Det blir som en bula och man blir alldeles för medveten om att det ligger en rackare där. Så är fallet även för denna. Den ger inte efter. Smaken är helt okej. Svårt att på pricken avgöra vad som finns i prillan. Bergamott? (okej, okej, det stod så på deras hemsida, Bloggis har inte en jävla aning vad Bergamott ens är). Neutral smak således. Så värst strong var den kanske inte. Man vill nästan veta var gränsen för “strong” är. En prilla som Blue Ocean är exempelvis starkare än den här.

Jaha. Vi kör väl betygen då. Inget att skjuta på:

  • Smak: 3/5. Tre av fem för en snus som smakar neutralt är kanske lite väl. Men den fyller sin funktion på marknaden. Det behövs en snus för dom som alltid tar köttbiten med bearnaisesås på finrestaurangen. Ni vet dom som “inte vill bli besvikna”. Den är snusen är svenskans bästa ord: lagom.
  • Prilla: 2/5. Passformen är redan ganska bra som den är. Men vill man knacka till den lite så får man ligga i. Hård som satan.
  • Styrka: 2/5. Så värst stark är den inte. Har säkerligen att göra med storleken på prillan, den är ju mindre. Är man nybliven snusare kan detta vara en bra snus att prova först inom strong-sortimentet.
  • Finess 2/5. Gustavus må ha spexat till dosan men nog är det samma gamla Gustavus.
  • Helhet 5/10. Jaha. Mediokert. En hård prilla (inte så bra), med ganska bra passform (ganska bra) och halvmesig styrka (inte så bra). Det är dock en billig snus (bra). Gustavus Slim Cut Strong är snuset för den som inte vill ha det för bra eller för dåligt.

Hej!

 

Odens Extreme Portion Vanilla

IMG_0960

Trevlig lördag snuslovers!

Bloggis administratör har precis mejlat över veckans trafik. Tre amerikäner. Spännande. Welcome to the snusblog så att säga. Även lanserat Bloggis på arbetsplatsen. Togs emot, med ett undantag, svalt. Men så är det väl. Konstnärer får inte den uppmärksamhet de förtjänar förrän de dött. Okej. Nu sitter man här med en ny svinstark snus. Har inte haft tid att prova denna tidigare, så just i detta nu ligger den en liten gynnare under överläppen och myser. Tveksamt beslut eftersom jag knappt kan se rakt. Efter denna recension får vi nog ta det lite lugnt med snus innehållandes extreme och extremely i namnet ett tag.

Så: Odens Extreme Portion, denna med smak av vanilj. Det liksom sticker i näsan när man provluktar. Snusigt, vaniljigt men även lite kemiskt. Den känns inte som den mest hälsosamma snusen på marknaden. Bloggis var inte superfrestad att ens peta upp en rackare men vad gör man inte för folket. Så upp åkte den. Prillan är vad den är. Lite kladdig sådär som mörka original kan vara. Det osar om den. Starkt. Knappast något man tar när man vill var lite hemlig med sitt snusande.

Prillan blev snabbt lite jävlig. Nikotinkicken hade sedan länge förbytts från mysigt till full patte när smaken slog in. Trasslig smak alltså. Riktig raggarsnus. Den smakar wonderbaum, sådant raggare hänger i bilen för att förklä doften av piss, smutsiga skinnpajer och dålig kvinnosyn. Nej. Detta var ingenting att glädjas över.

Betyget lyder:

  • Smak: 1/5. Nej, det här var inte alls bra. Känner mig nästan tom i sinnet efter ha intagit en sådan usel snus.
  • Prilla: 3/5. Helt okej prilla ändå. Mjuk och ligger där den ska. Jag börjar dock undra om det inte är min överläpp som helt enkelt är optimerad för snus. Tycker allt sitter bra. Vi får väl se här senare i år.
  • Styrka: 4/5. Ingen Siberian, men strax under.
  • Bilkörning: Bör undvikas medelst intag av Odens Extreme Portion Vanilla, men det skiter väl målgruppen för denna prilla i. Dom måste väl få ha något att roa sig med när polarn bredvid i EPA-traktorn däckat efter ett gäng 10,2:or en tidig fredagskväll i Sveg.
  • Finess: 1/5. Absolut noll eftertanke eller finess har använts under tillverkan av denna snus.
  • Helhet: 3/10. Prillans passform och styrkan höjer betyget från korpenklass. Extremt osympatisk snus.

Hej!

Kronan Stark Vit

IMG_0954

Breaking news! Reports have emerged that snusreviewing powerhouse snuset.nu has released another review. Here’s our senior snuscorresponder Bloggis with more information. Bloggis, what do you have for us?

Yeah, hello! Det stämmer. Kronan Stark Vit har alltså fått sig en omgång av en av Sveriges mest finkänsliga överläppar. Kronan – märket som inte käbblar så mycket kring sina snus. Dom är vad dom är. Starkisar, vanlisar och lite grovisar. Finns även som löst. Lösisar. Simpelt, egentligen helt i Bloggis smak. Kronan är historiskt (tillsammans med skitsnuset Kaliber, recension kommer) snus som inte kostar så mycket. Studentkompatibelt. Eller det-går-inte-skitbra-nu-kompatibelt. Man stod där framför snuskylen och suktade efter premiumprillorna men plånboken gapade tom. Då fick det bli en Kronan. Eller en Kaliber (som gjorde att man sedan hellre tog ett SMS-lån än köpte den skiten igen, recension kommer).

Det som är bra med Kronan är att den är faktiskt ganska bra. När man fingrar på prillan är den torr, men när den åker upp under överläppen så mjuknar den och formar sig riktigt fint. Den luktar inget särskilt, kanske lite citrus. Man kan köpa en dosa Stark Vit och det kan räcka med en att man halar upp en gröning – 20 spänn. Prisvärt!

Smaken då. Jomenvisst. Den har karaktär den lille lymmeln. När man läser kring vad snustillverkarna själva säger vad deras snus smakar är det ofta mycket jidder mellan raderna. Dom drar till med något: “Den här smakar cederträ“. Man bara: “Oh ja, den här prillan smakar precis som cederträdet jag åt som barn”. Trams. Kronan dock, simpla Kronan: viol, citrus och örtighet. Samtliga går att identifiera. Minuspoäng till dosans lock. Det är för litet och blir snabbt överfullt och ser då lite jävligt ut. Okej. Dags för betygen:

  • Smak: 4/5. God smak. Bättre än vad man ska förvänta sig av en budgetsnus. Starkt jobbat, Kronan!
  • Prilla: 4/5. Ligger riktigt bra i gropen. Man nästan glömmer att den ligger där om man inte koncentrerar sig på att snusa, vilket ibland händer. Ett litet tryck på vardera långsida av prillan gör susen och du får optimal passform. Simpelt.
  • Styrka: 4/5. Visst är den stark. Nu när Bloggis har det lite bättre ställt är det fint att varva premiumsnus med några Kronan Stark Vit. Särskilt om man blandar i dom med snusen i premiumdosan. Man får små överraskningar över dagen av extra välmående när det visar sig att det är en Kronan man tryckt upp.
  • Finess: 4/5. Att få till en såhär bra prilla för så lite pengar kräver en stor portion finess.
  • Helhet: 9/10. En liten favorit. Kronan gör mycket rätt och nästan inget fel. Det är en ödmjuk snus. Fan vad man gillar den ändå.

Hej!

Blue Ocean

IMG_0951

Godmorgon snuslovers!

Vi rivstartar dagen med en Blue Ocean Blue Portion. Denna lille rackare inköptes på eminenta Kungstobak i Stockholm. Dagens handling var egentligen redan slutförd när Bloggis vän som var med vrålade: “Där är den, BLUE OCEAN, prillan som är BLÅ!”, frenetiskt pekande in i en av snuskylarna. Så Bloggis slog till. Det blev jidder med kvittot och skit men en blå prilla kan vara värt lite strul, ju.

Bloggis och vännen slog sig ned på ett närliggande fik för att testa. Vi nästan skakade när dosan skulle öppnas. Tiden för Bloggis första färgade snus någonsin var kommen! Förstå Bloggis besvikelse när prillan var alldeles… vit. Antiklimax. Efter ett par minuter när besvikelsen förbytts mot glädje att få prova ytterligare en ny prilla åkte den lille jäkeln upp under överläppen.

Blue Ocean luktar utomordentligt. Lite vanilj, lite muskigt samt lite snusigt. Kan eventuellt vara en av de godaste prilldofterna Bloggis stött på. Bra Blue Ocean. Smaken då: ingen rejäl snussmak, men den känns frisk. Kanske är det som menas med “A taste of sea”. Om Östersjöns stränder hade en smak vore det Blue Ocean, bannemig! Mysigt! Man blir nästan lite mörk i sinnet, tänker på all skit som man sett, fast på ett bra sätt.

Okej. Le verdict:

  • Smak: 5/5. Jo! Det är en fullpoängare. Snart kommer kritikerna och bara: “Bloggis, du är för snäll i betygen”. Men det stämmer inte. Fem poäng. Five points. Smaken gör ju saker med en.
  • Prilla: 4/5. Stabil passform. Lite pösig så man kan knacka ihop den till den form man själv trivs bäst med. Ligger där den ska.
  • Styrka: 3/5. Utger sig inte för att vara strong eller så, men det är helt okej drag i den.
  • Finess: 3/5. Kanske var det tur att den inte var blå. Färgade prillor är per definition spexigt, och intas därför under spexiga förhållanden. Nu var det en vanlig hederlig prilla som man inte behöver skämmas för att skicka upp under överläppen när man känner för det.
  • Helhet 9/10. Man vill ju köpa en båt nästan. Liksom för att maximera prillan. Men inte inte någon polerad 22-fotare, utan en sliten fiskebåt som strular och man måste laga seglet HELA JÄVLA TIDEN och den läcker och skit. En bra snus! Rekommenderas.

Hej!

Siberia -80°C Extremely Strong

IMG_0949

Här har vi den. Siberia -80°C Extremely Strong. Det starka snusets Rolls-Royce. Den här rackaren innehåller 13 snus istället för det brukliga 20 eller 24 per dosa (för att man inte ska kunna överdosera är min spontana tanke). En snus innehåller lika mycket nikotin som åtta (!) vanliga originalare.

Det är lite svårt att kontrollera denna siffra då det sedan årsskiftet är förbjudet för tillverkare att berätta hur mycket nikotin en prilla innehåller. Man ska inte kunna välja snus efter nikotinhalt sades det från myndighetshåll, och så fick det tydligen bli. Att försöka förstå vilken av sorterna mini, original, strong, extra strong och extremely strong som är starkast är förstås för krångligt för gemene man.

Nog om det. Siberia -80°C Extremely Strong sätter en UR SPEL nästan direkt efter att prillan landar under överläppen. Den mintiga lille jäkeln svider som salt i sår. Tidigt efter intag snurrade det till rejält i Bloggis huvud. Skräckblandad förtjusning upplevdes. Man var rädd för vad prillan gjorde med en, men man uppskattade den. Känslan kastade nämligen Bloggis tillbaka till ungdomsårens första prilla – en General Maxi. “Den sibiriska” är ingen snus man ska sitta och gotta sig med hur som helst. Det är en prilla man tar i grupp för att stärka vänskapsband.

Dosan är vad den är. Bra i all sin simpelhet. Distinkt i sitt utseende, man har respekt för den när man vet vad den innehåller. Siberia -80°C Extremely Strong betygsätts enligt följande:

  • Smak: 3/5. Fräsch smak av mint. Inte så snusig möjligen.
  • Prilla: 2/5. Torr och svider. Men det är väl just inte meningen att det ska vara gott och härligt, utan mer en upplevelse.
  • Styrka: 5/5. Såklart. Fruktansvärt stark. Man får inte vara ofokuserad när man tar en prilla för då är det KÖRT!
  • Finess: 4/5. Egentligen är den ju bara proppad med nikotin, men ibland måste man få vara lite lös i bedömningen.
  • Bilkörning: Bör undvikas medelst intag av Siberia -80°C Extremely Strong.
  • Helhet: 6/10. Ingen daily driver direkt. Rekommenderas inte till ovana snusare. Vana snusare bör se till att bruka prillan med aktsamhet, gärna i sällskap av andra snusare.

Hej!