Sisu Extreme

Men vad fan blir det! Ruggigt sugen på blogg. Vi kör!

Finsk prilla på dagordningen. Oväntat då det är förbjudet att snusa där p.g.a. för farligt (men helt ok att ha en gun). Mindre oväntat att den heter Sisu, finnarnas bästa ord. Betyder typ att man kämpar eller nåt. Jävlar anamma. Det är finnarna mest stolta över nästan. Att dom kämpar på. Knyter näven i fickan, spottar lite i motvinden och kämpar djävulen. Sämpar. Kommer inte mycket vettigt ur landet i övrigt men fa-an vad dom kämpar.

Så är det med det. Ner i gruvan, arbete fram till lunch, väl där petar gemene man i sig ett par myndiga groggar för att sedan ducka för fruktansvärda arbetsplatsolyckor resten av dagen. Det rullar det på. Okej.

Lite oklarheter om prillan faktiskt är finsk råder. Faktum är att ingen verkar vilja ta ansvar för den här skapelsen. Men med det urvattnade ovan nämnda begreppet, samt det möjligt efterblivna lejonet som drar ett svärd rakt genom pannbenet på dosan får man så anta. Med det i åtanke kan man kanske inte hålla Sisu Extreme mot samma måttstock som tidigare recensioner. Detta är liksom ett lands första prill och det ska uppskattas och uppmuntras oavsett. Bra gjort Finland!

Medräknat första-snus-från-ett-land-koefficienten är detta ett habilt snus. Smakar FÖRSTÅS rikligt med mint då det tydligen är jävla lag på att all stark snus ska smaka så. Herregud så trött man är på att peta upp en jättestark liten vän, och det ska svida och stickas, det ska smaka mint och man ska må lite piss och fan och hans moster. Dosan är dock smågullig. Blå skön färg. Man kan också känna hur snusmakarna suttit och grunnat vad man ska ha på dosan. Något typiskt finskt kanske. Tyvärr fick inte spädbarnsalkoholismen, den ringlande kön till TE-palvelut eller knivdådsstatistiken plats så det fick bli det gamla lejonet. Det var väl klokt. Bra Sisu Extreme.

Okej! Luokitukset:

  • Smak: 1/5. Mint. Stenhård mint som bara bränner ett hål rakt igenom tandköttet, med enda fördel att man efter en dosa Sisu Extreme kan peta in en prilla utan att öppna munnen.
  • Prilla: 3/5. Men alltså helt ok prilla. Bullig. Man tror inte att den ska svika en. Det finns förtroende från snusaren inför snusen i momentet innan den åker upp. En sån där god stund på gång liksom. Men den sviker och gör snusaren till en evigt misstänksam och sämre person. Inte för att prillan som sådan är dålig, utan att den är ohederlig och falsk. Tråkigt!
  • Styrka 5/5. Jo. Där sitter man högröd och redigt påsmetad efter fem minuter, helt oförmögen till att hantera just någonting. Sen klingar det av och man märker att det blöder och man dreglar och det är överhuvudtaget mycket olustigt. Men visst, stark som satani. Absolut perfekt mängd stark för att få en 10-15-minuters totalt dimma. Fungerar bra som verklighetsflykt.
  • Finess: 1/5. Mintig. Stark. Vi har hört den förut och det var knappt imponerande då. Så ohemult trött på den här skiten. Den här inflationen av mint-starkisar måste få ett slut.
  • Helhet 3/10. Bra prilla. Dålig, förutsägbar, smak. Tråkigt med fysiska men efter intag.
  • Första-snus-från-ett-land-koefficient-helhet: 7/10. Det är en start, det är det. Ingen vidare bra start men en start. Man ska inte ha för höga krav heller. Ibland måste man rentav ha extremt, extremt låga krav. Med extremt, extremt låga krav så är det en stark sjua.

Hej!