Byron Anis Portion

Hej och varmt välkomna till ett så kallat blogginlägg!

Senast vi hördes var i maj. Då var det drag! Sen blev det sommar, och vilken sommar sen! Rekordsommaren 2018! Vi drack öl! Vi tog en snus! Vi tog massor med fler snus sen! Jag är riktigt, riktigt nöjd med sommaren 2018! Blev inte så mycket blogg men det var å andra sidan så att man var drabbad av semesterhjärna mellan 29 maj och typ 17 september. Sen den 18:e september bara; ingen mer semesterhjärna! Så nu sitter vi här och så är det med det.

Kort recap: körde stenhårt på ingen solkräm hela sommaren och blev brun som själve fan! Sen helt plötsligt i augusti: började flaga som någon liten tant som hemtjänstens sommarvikarier glömt att smörja in på åtta veckor. Det yrde flag! Fyfan! Så nu är man blek, och faktiskt lite fet också, men den biten är mer oklar.

Okej! Dags för recension. Idag har vi en liten kuban i skottlinjen som amerikanerna hade sagt. Byron Anis Portion. Handplockad tobak från Kuba snackas det om! Det låter på det berömda pappret inte alls dumt. Man gillar ju tanken på kubansk tobak. Erfarenheten av kubansk tobak sträcker sig ju dock inte längre än någon trött 149 kr cigarr man delat med någon finsk polare vid tolvslaget på nyår. Och den finske polaren smaskar eventuellt lite för mycket på skaftet eller vad man säger, så när det är ens egen tur att ta ett bloss är den sladdrig, blöt och kall men man kämpar på.

Kryddad med anis är den. Har absolut noll procent på anis förutom att det används för att dekorera apelsiner lagom till jul, så att man har något litet trevligt att hänga upp i fönstret för grannarna att titta på när dom sitter i sin ensamhet och äter en Felix jullåda. Ofta inget bra betyg till en krydda när man i första hand använder den att peta in i frukt och inte till t.ex. en gryta eller så. Men det kanske är anisen som gjort ett dåligt karriärsval, haft otur med dåliga studievägledare längs vägen och det där. Så hur smakar då kubansk tobak med krydd av anis? Röv.

Dosan är fin och har en skönt djup röd färg som vittnar och lyx. Typsnittet på [Byron] är estetiskt tilltalande. Den smälter väl in i Bloggis egna fittonia där på fönsterblecket, var god se bifogad bild. Plåtdosa så inget lock att lägga använda prillor i, men det förstod dom väl, att dessa prillorna skickar man ändå långt åt hela helvetet så fort dom äntrat underläppen.

Nu blir det betyg:

  • Smak: 1/5. Anis är en skitkrydda. Det har någon typ av umamidjup i smaken, tar liksom över alla sinnen och det är inte trevligt. Man skickar upp en prilla och efter fem minuter känner man sig som en tvångsakupunkterad citrus. Den byäldste som back in the days inte skickade kryddletaren som kom hem med en säck anis rakt in i brasan får också historiskt lågt underbetyg.
  • Prilla: 2/5. Standard grovprilla. Ligger egentligen ganska bra i gropen. Torkar dock ihop likt Bloggis i augusti trots kylförvaring och det var lite konstigt kanske.
  • Styrka: 3/5. Lite skjuts i den är det allt. Inte värt lidandet dock. Duger i (Kuba)kris. Hehehehe.
  • Finess: 1/5. Har finns ingen finess ens om man letar sitt bästa. Visst lite nytänk med att handplocka tobak i Kuba och det där, men det är med facit i hand som att gå över ån för att hämta vatten. Ska man hålla på och krydda med anis kan man lika gärna handplocka tobaken i diket på E2o.
  • Helhet: 3/10. Räddas från totalt fiasko genom att med dosans fina röda djup framhävs min fittonia i fönstret.