Krisblogg!

Hej!

Inte särskilt nyss: otrolig stuns i tangentknäppet. Febrigt in på snuset.nu. Nu blir det blogg. Sedan: helvetet på jorden. Glömt lösenordet. Tre svåra år och en dator sedan senaste inlägget så i sig ingenting konstigt. In i det inte särskilt välmöblerade huvudet högst upp på bloggis. Nu gäller det att tänka till. Men: löste sig ju. Lösenordet var hur enkelt som helst. Sätter igång. Kaffet svart, ölen lång, snusen stark och dubblerad i antal. Ånyo stuns likt en råbock rakt i solar plexus mot tangenterna. Grannen under dunkar med kvasten i taket “por favor”, men man ignorerar, man har bra mojo. Ganska nyss: publicerar blogg. Det har skitit sig. Saknas liksom text. All text. Nu börjar det bli kontroversiellt. Oerhört nära vad man i vissa kulturer kallar för ett totalt psykiskt sammanbrott.

Okej! Nyss: upp på hästen igen. Nu blir det krisblogg.

Som det lilla as till opportunist bloggis ändå är så hamrar vi rakt på med en krisblogg. Det är bedrövliga tider för människan. Från solklar förstaplats bland däggdjuren till delad 17:e plats tillsammans med röviga dronten. Då finns bara: Notera! Agera! Reagera! Bloggis har för moderlandet snusat så till den milda grad att tandköttet nu är lent som fint italienskt bordsporslin, enkom för att kunna råda och avråda. Här kommer fyra snus man kan tänkas ta i kristider:

  1. Siberia -80°C Extremely Strong. Matförrådet börjar sina och du måste ned till din lokala grossist. Du är lite orolig och nervös. Då är det bara att pilla upp en Siberian sen blir det vikingaröj på giftsvamp mellan konserverna. De få viruspartiklar som letat sig in i din kropp kommer åka på så mycket spö av den här mintiga djävulen att dom googlar fram adressen till Folkhälsomyndighetens laboratorium på eget bevåg, och tar en taxi för sparpengarna rakt in i ett ett provrör och stänger locket. Fördel: du vågade dig ut, gav viruset på pumpen, fyllde matkassen. Buga för kungen! Nackdel: i matkassen efter ett Siberianrus visar det sig att du från grossisten fick med dig tre kilo örtsalt och en påse partyis men inte så mycket mer. Rekommenderas i kristider.
  2. Göteborgs Rapé XR. Bloggis avråder obönhörligen från s.k. bunkring, men just en stock Göteborgs Rapé XR går ändå an, då denna kommer räcka fram till evigheten om den används rätt. XR-prillornas säregna form gör att de har en tendens att försvinna och bli ett med överläppen. Det rinner också minimalt så man blir inte påmind. Litet minus då för risken att ha ca 20 prillor någonstans i munnen vid varje givet tillfälle. Fördel: med väl avvägt användande av din stock XR har du snus för inte bara den här pandemin utan minst två-tre till. Nackdel: just det här med att gå runt med så många förbrukade snus i munnen kan bidra till ett tråkigt bemötande från allmänheten om eller när det uppdagas. Rekommenderas i kristider.
  3. Granit Strong White. Graniten är ett bastant litet helvete. Bör ej intas om du behöver använda hjärnan till annat än att aktivt snusa. Det svider och knakar nämligen något infernaliskt från överläppen när Graniten väl klivit innanför dörren. Den tar för sig och kör ett enmanskrig både mot tandköttet och psyket. Fördel: du kommer inte behöva tänka på någonting annat när du väl börjat spela schack mot den. Mat, räkningar och oro hamnar i periferin. Nackdel: det riskerar bli pinsamt när dörren slås in av Tegnells hazmatgäng efter några veckor, och du ligger på golvet uttorkad och lite väck. Det kan det dock vara värt. Rekommenderas i kristider.
  4. Small Batch N07 Apelsin & Choklad. Snus med smaken som rekommenderas av nio av tio dementa damer: romersk båge. N07 har fångat essensen av kompostmöglig apelsin och gammal sovjetisk stridsportionschoklad från ett bortglömt magasin i Kabul. Det smakar dammig begravningsentrepenörsko. Det här är en dum jävla snus som inte behöver klä upp sig när Nobelpriset ska delas ut om man säger så. Fördel: staten slipper bry sig om just ditt karensdagsjidder då du ofrånkomligen kommer tappa livslusten och självdö. Nackdel: alla som någon gång suttit i elektriska stolen har fått en värdigare sista måltid. Rekommenderas inte i kristider.

Okej! Då var det gjort!

 

Small Batch Banana

Hej!

Då tuffar den här bloggen om snus vidare. Vet inte när det senast blev blogg men det var inte nyss. Nu dock: dags att ta ikapp lite. Det märks på sociala medier att det är hett med snus nu. Ballt. Fränt. Nästan häftigt. Snusandet ter sig fullkomligt exploderat och det främst i Ryssland. Rasslar in en ny följning nästan varje vecka på Instagram från grannlandet. Förmodligen någon typ av tidig kulturell appropriering inför den ofrånkomliga annekteringen av först Gotland sedan resten av landet. Kommer lösa sig. Blir väl lite kärvt bara. Glider ut på gatan och ser att KGB-hårdingarna spöar på någon straight-edge-tönt. Vänder dom sig om och ser den väl tilltagna överlappen och bara “kamrat Bloggis!” och man bjussar väl på en eller två prillor och snackar lite, sen går man till gruvan som vanligt.

Okej! Ny snus under luppen. Återigen en Small Batch och det här eviga recenserandet av just Small Batch-prillor får i och med denna blogg åtminstone sätta sig på avbytarbänken ett tag. Ett jävla tjat har det varit. Det här är den nionde Small Batch-batchen. Har varit både extrema höjder som exempelvis smaken av Svensk skog och ett par tvärdjupa dalar som exempelvis majoriteten av de andra. Small Batch Banana… rullar i nedförsbacke kan vi säga. Inte sämst på planen men det hade gjort varken till eller från om den suttit kvar i omklädningsrummet när domaren blåser. Först och främst är det mycket pinsamt att den heter Banana och jag kan egentligen inte argumentera varför men jag vet att ni håller med. Banana. Blir att göra sig av med samtliga dosor av just den här snusen, innan ryssarna patrullerar i kvarteret, såtillvida man inte önskar en hälsoundersökning medelst fjäderbatong. Smaken då: precis som mjölktandsfuckaren nr 1; Banana skids, vilket egentligen är en utmärkt smak men då köper man förstås en Banana skids för ca 3 kr och inte en dosa Small Batch för uppåt 55 kr.

Äh! Vi kör betygen:

  • Prilla: 5/5: Den ligger förstås som sina bröder- och systerprillor som självaste Jesusbarnet i vaggan där uppe i gropen.
  • Smak: 3/5: Den håller ändå vad den lovar. Banan(a), vit choklad och lite rostad kokos. Fungerar främst som komplement till brunchen. Kanske. Då man oftast skickat i sig två kg våfflor med sirap när det väl äts brunch så är kanske inte en brådsöt prilla det första man suktar efter. Fan!
  • Styrka: 2/5: Klassisk vanlig styrka. Det händer ju inget otroligt när den petas upp, det gör det inte.
  • Finess: 1/5: Den smakar som den ska men den behövs ju inte. Mindre enerverande FRUKTER i prillorna framöver nu tack.

Small Batch No 6: Svensk skog

Jaha. Jaja! Blogg.

Senaste bloggen i september. Kändes inte som om det var i september, kändes mer nyligen än så. Tiden går så fort och det där. Men det är för att man är äldre, tiden går fortare för att hjärnan så smått börjar mygga av sig själv och pallar inte processa allt krafs längre. Biologi är det. Om några år är det så pass mycket sallad uppe i pallet, herregud. Men men. September alltså. Nu är det februari. Den sympatiska korta månaden. Man orkar ju ändå inte vinter, så skönt att trimma ned månaderna. Så är det. På det personliga planet har det inte hänt någonting sedan sist.

Okej. Idag är det Small Batch Svensk skog som ska synas i sömmarna. Man hör redan på namnet att den här prillan försöker fika sig till ett toppbetyg. Som vi vet sedan gammalt har snuset sitt ursprung ur den svenska urskogen. Det var ju fattigt på pengar då förstås, man tog vad man fann. Det var mossa, läder, bark, kanske kåda och säkert ett och annat bär som fick besöka finrummet i munnen. Ofta i en jävla röra för man hade inte tiden eller orken att sköta det snyggt. Idag har vi mer pengar så nu snusar vi tobak och det är skönt, men vi vet alla var vi kommer ifrån, och var den nedärvda njutningen kommer ifrån: Svensk skog.

Prillan har två distinkta smaker: dels våt mossa, dels kantarell. Så fort den åkte upp så slår det ju slint. Så blev det. Den här prillan är otrolig. Man slängs tillbaka till förskolan, man är i skogen och snavar på något, det är regnigt och allmänt röven men det sket man väl i, till skoltiden när man stod och försökte förstå sig på kompasshelvetet, till urtiden och urmänniskan i en; man får ett sug att bara dra ett spjut stenhårt rakt i ögat på ett rådjur eller något. Matrixprillan. Man är ett med skogen. Man är skogen. Det är det besked jag kan ge.

  • Smak: 5/5. Otrolig. Vi pratar mossa. Vi pratar granskott. Vi snackar om kåda. Vi viskar lite om den rätt så ordentligt överskattade kantarellen. Small Batch har fångat essensen av Svensk skog. Bloggis är väl inte mycket till patriot egentligen men den svenska skogen ändå. Tack goda väsen för den svenska skogen. Vi måste värna om den. Sköta den. Det är det finaste vi har. Om man vill. Det är bökigt också förstås. Blött, halt och oerhört farligt, så man gör ju som man vill med den saken.
  • Prilla: 5/5. Ja men det kanske är en vanlig prilla. Standardutseende och form. Men hindra mig från att ge den en femma då? Nä? NEHE? Nej! Den här får 5/5 och det är den värd för sitt hårda arbete och väluppfostrade sätt.
  • Styrka: 3/5 (5/5). Enligt gängse definition härrör styrkan till nikotinhalten. Denna prillan är medelstark och kan med fördel intas under dygnets samtliga timmar. Om styrka definieras som om något är jävligt starkt att uppleva får den fem av fem. Man blir ett sånt vandrande Sagan om Ringen-träd mentalt. Det är något oerhört.
  • Finess: 5/5. Så självklar snus. Sådana självklara smaker. Så oerhört bra gjort i det simpla. Sen måste ju detta kantarellvurmande dö ut någon gång men det är nog mer en personlig angelägenhet.
  • Helhet: 10/10. The prill of all prills. Drömprillan. Lägg en stock i en tidskapsel så våra barnbarnsbarn kan få känna smaken av den svenska skogen när vi ofrånkomligen gasat bort varenda litet barr om ett tag. Vad bra dom ska må då.

Hej!

Byron Anis Portion

Hej och varmt välkomna till ett så kallat blogginlägg!

Senast vi hördes var i maj. Då var det drag! Sen blev det sommar, och vilken sommar sen! Rekordsommaren 2018! Vi drack öl! Vi tog en snus! Vi tog massor med fler snus sen! Jag är riktigt, riktigt nöjd med sommaren 2018! Blev inte så mycket blogg men det var å andra sidan så att man var drabbad av semesterhjärna mellan 29 maj och typ 17 september. Sen den 18:e september bara; ingen mer semesterhjärna! Så nu sitter vi här och så är det med det.

Kort recap: körde stenhårt på ingen solkräm hela sommaren och blev brun som själve fan! Sen helt plötsligt i augusti: började flaga som någon liten tant som hemtjänstens sommarvikarier glömt att smörja in på åtta veckor. Det yrde flag! Fyfan! Så nu är man blek, och faktiskt lite fet också, men den biten är mer oklar.

Okej! Dags för recension. Idag har vi en liten kuban i skottlinjen som amerikanerna hade sagt. Byron Anis Portion. Handplockad tobak från Kuba snackas det om! Det låter på det berömda pappret inte alls dumt. Man gillar ju tanken på kubansk tobak. Erfarenheten av kubansk tobak sträcker sig ju dock inte längre än någon trött 149 kr cigarr man delat med någon finsk polare vid tolvslaget på nyår. Och den finske polaren smaskar eventuellt lite för mycket på skaftet eller vad man säger, så när det är ens egen tur att ta ett bloss är den sladdrig, blöt och kall men man kämpar på.

Kryddad med anis är den. Har absolut noll procent på anis förutom att det används för att dekorera apelsiner lagom till jul, så att man har något litet trevligt att hänga upp i fönstret för grannarna att titta på när dom sitter i sin ensamhet och äter en Felix jullåda. Ofta inget bra betyg till en krydda när man i första hand använder den att peta in i frukt och inte till t.ex. en gryta eller så. Men det kanske är anisen som gjort ett dåligt karriärsval, haft otur med dåliga studievägledare längs vägen och det där. Så hur smakar då kubansk tobak med krydd av anis? Röv.

Dosan är fin och har en skönt djup röd färg som vittnar och lyx. Typsnittet på [Byron] är estetiskt tilltalande. Den smälter väl in i Bloggis egna fittonia där på fönsterblecket, var god se bifogad bild. Plåtdosa så inget lock att lägga använda prillor i, men det förstod dom väl, att dessa prillorna skickar man ändå långt åt hela helvetet så fort dom äntrat underläppen.

Nu blir det betyg:

  • Smak: 1/5. Anis är en skitkrydda. Det har någon typ av umamidjup i smaken, tar liksom över alla sinnen och det är inte trevligt. Man skickar upp en prilla och efter fem minuter känner man sig som en tvångsakupunkterad citrus. Den byäldste som back in the days inte skickade kryddletaren som kom hem med en säck anis rakt in i brasan får också historiskt lågt underbetyg.
  • Prilla: 2/5. Standard grovprilla. Ligger egentligen ganska bra i gropen. Torkar dock ihop likt Bloggis i augusti trots kylförvaring och det var lite konstigt kanske.
  • Styrka: 3/5. Lite skjuts i den är det allt. Inte värt lidandet dock. Duger i (Kuba)kris. Hehehehe.
  • Finess: 1/5. Har finns ingen finess ens om man letar sitt bästa. Visst lite nytänk med att handplocka tobak i Kuba och det där, men det är med facit i hand som att gå över ån för att hämta vatten. Ska man hålla på och krydda med anis kan man lika gärna handplocka tobaken i diket på E2o.
  • Helhet: 3/10. Räddas från totalt fiasko genom att med dosans fina röda djup framhävs min fittonia i fönstret.

Lundgrens Marstrand 2018

Hej och välkomna då!

Vad har hänt sedan sist? Bloggis har i varje fall:

1) legat ute och fräst i solen p.g.a. grundar hyn så att man slipper hålla på att kladda med solkrämen senare i sommar.

2) skrivit ca nio mejlutkast till Svenska fotbollsförbundet p.g.a. ett totalt justitiemord tidigare i maj. Dock insett att det är dödfött p.g.a. korruption.

3) missat att svara på alla grattishälsningar från födelsedagen och skämts för mycket för att ta tag i det.

Hyfsat effektivt trots allt.

Också snusat en hel del. Mängder nästan. Inte Glenn “7 prillor åt gången” Strömberg-mycket men tillräckligt mycket för att att hamna inom den röda gränsen, m.a.o. “ohälsosamt leverne” på gruvans hälsoenkät. Vilket i sig bara är propaganda från straight edge-töntarna som drar i trådarna för skiten men ändå.

Okej. För några veckor sedan också blivit tipsad om en ny prilla från Lundgrens. Hyperexklusiv sommarutgåva. Kostade hutlösa 145 kr dosan. Men vad fan ska jag göra liksom. Så nu ligger den här, med ståldosa och allt och blir i detta nu snusad. Prillor från dosa 285 av 5000 hade turen av få gosa under just Bloggis läpp förövrigt. Kul för dom.

Man märker direkt att det är exklusiva grejor det här. Dosan kommer i en liten låda (som i sin tur låg i en kartong stor nog att rymma ett fältsjukhus, orimligt) med bilder på havet och sten. Lådan är också sedvanligt kryddad med text signerat regeringen som vill låta hälsa att du när som helst kan dö beroendedöden i stor svart text. Dosan sen: stål med typ ingraverad text på locket. Här ryggar förstås ni rutinerade gamla uvar till snusare till. Stållock brukar innebära att slasklock saknas. Så även denna gång. Dock inget större bekymmer då man bara köper en dosa Lundgrens Marstrand 2018 och nöjer sig så. Har man å andra sidan ekonomin för att köpa mer än en dosa Lundgrens Marstrand 2018 har man bl.a. också råd med till exempel en piga och kan då sutta den använda prillan rakt i pannan på denne så får hen slänga den i sopen eller så.

Prillorna är perforerade vilket ni högintellektuella läsare vet innebär typ små hål i prillan, men det måste ändå tydliggöras för de få finnar som simmigt ramlar in på bloggen då och då. Prillornas är fantastiska. Känns handsydda nästan. Perfektion. Smaken är av saltstänkta varma klippor, vild nypon och ljung. Smaker som förstås säger nästan ingenting, även om man vid något tillfälle slickat på en enstaka klippa i sina dagar.

Okej. Dags för betyg:

  • Smak: 3/5. Den är inte så dum den här. Men alltså: den kostade 145 kr. Vad mer förväntar jag mig? VET INTE. Men mer bara. Sältan är lika frånvarande som högskolepoäng är för en göteborgare, finns eventuellt en ton av nypon men oklart och ljung vet jag inte hur det smakar så kanske finns en uns av det i paletten. Den är helt okej den här men för 145 kr vill man trilla rakt av stolen i smakväg.
  • Prilla: 5/5. Så är det med det. Smaken hänger kvar i nästan 90 minuter och den rinner sparsamt. Så himla bra prilla också i hänseendet form. Helt perfekt storlek och gjord av gediget material. Fan vilket galning till prilla. Nirvanaprillan.
  • Styrka: 3/5. Den gör jobbet. Inte dyngstark och olustig men man känner att man lever och det där.
  • Finess: 4/5. Man gillar ju greppet med sådana här upplagor. Fin låda, dock förstörd av regeringen. Mycket fin dosa som hade mått bra av ett slasklock men men. Kul att dom räknat vilket dosa från bandet man fick också, så man har en fin anekdot till barnbarnen. Minuspoäng för priset förstås.
  • Helhet: 7/10. Kanske lite tråkigt att bara få 7/10 när man slitit så med produkten, men Bloggis är hård men rättvis. 10/10 för ambitionen dock. Man kan dock inte snusa ambition vilket spelar in i beslutet.

Hej!

Jakobsson Glögg & Kanel

Men välkomna till ny blogg då!

Fick sån jävla gas på grejerna nyss. Satt i bloggsoffan och slökollade 3/5-programmet Breaking News på femman och det surrades snus. Främst Leif GW:s snuseri. GW snusar en grov jävel förstås. Sen valsade det in någon kommunikatör i generellt mönstrade kläder och bara: “GW är Sveriges tveklöst största snusinfluencer”. Alltså vad blir det! Kolla siffrorna här:

Snuset på Instagram: 50 följare. GW på Instagram: noll följare, har ej Instagram.

snuset.nu: 1010 unika besök. GW:s fula jävla sida: omöjligt att veta.

Snuset på Facebook: 84 följare. GW på Facebook: 50 054. Mestadels ryska bottar där dock.

Ruggigt tydliga siffror. Nu blir det rakt in i bastun, på med galoschen och trampa satan för att få den berömmelse Snusbloggen gjort sig förtjänt av. Eller inte. Det vet vi alla här att det kommer rinna ut i sanden likt en dödfödd kamel. Dessutom finns det nästan ingenting i hela världen som är värre än att vara influencer, och då sysslar folk ändå med en hel del knepig skit till och från. Okej, skitsamma.

Jakobsson Glögg & Kanel på dagordningen. Tidigare hette den rätt och slätt Julesnus och det var trevligt. Sen ville Jakobssons inte vara funkofobiska gentemot alla mindre begåvade snusare längre, och körde på tydlighet. Spoilar kanske överraskningsmomentet något för alla som provar Julesnusen för första gången men ändå: fint gjort. Nästa år bara: Jakobssons Glögg (dryck) & kanel (krydda) osv osv osv osv.

Men är den något att ha? Alltså såhär ligger det till: Jakobsson Glögg & Kanel är för Bloggis numer viktigare än fan allt annat på julbordet. Välkryddad. Julig, ytterst sympatisk prilla som är lite vit och hintar om en kraftig blandning under. Den kan vara lite förbannat svår att få tag på beroende på var man bor vilket är synd, men: when the going gets tough, the tough gets going som man ofta säger.

Men vi kör betyg och så för det är ändå det viktigaste med hela den här skiten:

  • Smak: 5/5. Julig smak. Smakar fackmannamässigt bryggd glögg samt kanel men det finns undertoner av annat juligt också. Finns absolut ingenting med den här snusen som inte smakar 5/5. Den är sjuk i huvudet.
  • Prilla 5/5. Svärmorsdrömsprilla. Rejäl prilla som varsamt utsöndrar lite julefrid under överläppen, håller hårt i rinnet och ser till att du har en bra tid i livet.
  • Styrka 3/5. Julen är barnens högtid och Jakobssons har med detta i åtanke sett till att man inte blir totalt påsmetad av den här prillan.
  • Finess 4/5. Det kunde ju blivit totalt skit av det här, men det blev det inte p.g.a. otroligt mycket finess. Dock så är ju locket i vanlig Jakobssonanda piss så där blev det avdrag ändå. Får plats typ tre prill efter lite trigonometri och det är inte tillräckligt bra.
  • Helhet: 8/10. Funkar som komplement till både animaliska som veganska julbord, eller på de julbord som inte består av någonting för man pallar inte, och det är okej nu för med en Jakobssons Glögg & Kanel så har man ändå allt man behöver och det är lätt att bli rörd över att det är så nuförtiden.

Hej!

Göteborgs Rapé Small Batch No. 1

Hej!

Kolla på den här snajdiga lilla djävulen va! Göteborgs Rapé Small Batch No. 1. Egentligen Göteborgs Rapé Small Batch HASHTAG 1. Men mitt begränsade förstånd löste inte hashtagtecknet på den här laptopen. Så nu får man skriva det i bokstäver liksom; hashtag, och se ut som en jävla tönt men men.

Den här lilla rackaren ingick i mitt konceptuella nyår tillsammans med: Julesnusen och Ginsnusen (den lilla GINNAREN, hehe!). Hade tänkt dunka upp recensionerna i kronologisk ordning men Julesnusen är glömd på jobbet och Ginsnusen har jag tappat bort under dagen faktiskt, så såhär fick det bli. Det nya året börjar i sedvanlig ordning med noll koll på grejerna men det tar sig alltid hyfsat tillslut, det gäller bara att sitta lugnt i ekan. Okej. Okronologisk ordning, pisskoncept, men vi kör!

Small Batch 1. Champagnesmak. Nyårssnusen personifierad. Tänk er förr när man stod där vid 24 och skålade i “champagne” ( 59 kr:s prosecco lol) och drällde och så. I år bara: PANG! upp med en champagneprilla. Gott nytt år. Skakar tass med vännerna och är lite förmäten. Stå där med något plastglas där foten lossnar när man skålar, fånigt.

Och alltså, den här prillan är ju bra! Det liksom spritter lite om den. Det luktar som om det är mousserande (eller som finnarna säger: skumvin, så otroligt enfaldigt!). Välkomponerad doft. Eller ja, mer att det luktar som en flaska mousserande som stått framme över natten efter ett kalas, och klockan är nu 16:30 och man hasar runt och städar i lägenheten och luktar på flaskan för att kolla om det är någonting kvar och man ryggar tillbaka lite lätt, och man tänker att jag kunde lika gärna kollat om det var någonting kvar, men man har sovit dåligt och är lite skakis så det sket sig med det. Så luktar Small Batch 1. Vilket är trevligt om man själv är fräsch i sinnet.

Den smakar typ Champis, läskedrycken som jag inte är helt hundra om den är spridd nationellt, men som smakar ungefär Trocadero fast ganska mycket äckligare. Fast det är inte kritik! Det är ju snus nu liksom, vad hade ni förväntat er. Det kommer smaka lite halvdassig Champis och inte Larmandier-Berner Terre de Vertus eller nåt, vilket också kan vara härligt.

Så är det!

  • Smak: 4/5. Prydlig smak. Man känner att det är lite bankettkänsla under överläppen. Är man riktigt vilsen och tar en av dessa prillor kan man kanske till och med tro att den ramlat ned i glaset i ett oövervakat ögonblick och fått sig lite smak, vilket är ett gott betyg och sanningsenligt då det hänt undertecknad.
  • Prilla: 4/5. Vanlig hederlig prilla. Den där bra Göteborgs Rapé-formen som man älskar. Så är det!
  • Styrka: 4/5. Alltså jag vet inte hur det står till här egentligen, men kring studieperioden för denna snus (ca tolvslaget) så var det härligt. Kan bero på yttre omständigheter men så kan det ju vara ibland.
  • Finess: 4/5. Höjd ribba för limiterad snus efter det här kan vi ju konstatera. Räcker inte med att bara pumpa satan med nikotin, vi kommer vilja ha de riktigt fina grejerna hädanefter. Känns exklusiv på ett sympatiskt plan.
  • Helhet: 8/10. Kul för Small Batch 1. Kul för mig som fick uppleva 8/10-snuset Small Batch 1. Gott så!

Hej!

Jakobsson Äpple & Skogsbär

Hej.

Varmt välkomna till ett nytt inlägg angående snus.

Först och främst: detta inlägg tog ca 7 timmar att skriva eller nåt. Det är väl som det är med det. Jävla as till dator bara. Finns Alex Schulman-romaner som tagit mindre tid att skriva än ca 7 timmar. Så det var ju negativt. Det var dock positivt att man nästan hann dra i sig en hel dosa av dagens recensionssnus på dessa ca 7 timmar vilket möjliggör för en ovanligt gedigen recension. Mer negativt: trasig i munnen. Mer positivt: det rinner Jakobsson Äpple & Skogsbär i venerna nu. Bloggis: halvt människa halvt snus. Goals.

Höst är det också. En årstid framtagen av läkemedelsbranschen för att öka försäljningen av antidepressiva en gång i tiden. Sen kom snuset och gav folk mening och nu försöker krösusarna i Bryssel förbjuda det och det där. Så rullar det på.

Nog om det. Okej, dags för en ovanligt gedigen recension. Jakobsson Äpple & Skogsbär alltså, tidigare kallad Höstsnus eller något liknande. Jakobssons gör lite säsongsbaserade snus sådär vid sidan om. Den underskattade Sommarsnusen finns uppe på bloggen sedan tidigare. Sen finns Vårsnusen och Julesnusen. Oerhört sympatiskt med säsongsbaserade snus. Julesnusen är fan otrolig och kommer att hyllas senare i år. Vårsnusen smakar ond bråd död. Synd.

Men lite höstsnus då. Förstås smaksatt av äpple och det något egendomliga skogsbäret. Jag är fan inte helt säker trots tre fyra googlesökningar om skogsbär är ett eget bär eller om det är en samling bär som finns i skogen. Tänkte mig ett blått hallon typ men det var björnbäret det. Ovisst. Prillan smakar iallafall fruktigt, men den tar inte för mycket plats, utan ligger där väluppfostrad och fin. Brun prilla är det, lite halvgrov sådär. De förlorade själar i Bloggis umgängeskrets som inte snusar har instinktivt ryggat bak när några prillor hamnat under näsan på dom, mest p.g.a. det utseendet förmodligen. Men alltså den här snusen luktar gott. Fräscht. Så där satt dom sen som ett ukrainskt gatubarn med en påse lim och drog i sig doften av Jakobsson Äpple & Skogsbär. Oväntat för samtliga inblandade. Fin dosa med. Orange. Dock utrustat med Jakobssons patenterade lilla skitlock som rymmer tre prillor eller så.

Okej. Betyg:

  • Smak: 4/5. Svag fyra. Man kan inte snusa bara Höstsnus hela tiden men när det är lite extra kämpigt att gå upp och det är mörkt ute och regnar och det är sex månader kvar av den här skiten – då kan det vara lite härligt med en fruktig rackare under överläppen som man delar smärtan med.
  • Prilla: 3/5. Lite bullig och så. Samma prillutformning som Sommarsnusen, och den tyckte jag om. Jag tror det när jag när jag tänker lite iallafall. Men nu har man haft 24 prillor Höstsnus under läppen idag, så just i detta nu hatar man ju den jäveln. Men det ska inte Jakobssons lida över förstås. Lagt kort ligger sedan i somras. 3/5. Bra!
  • Styrka 2/5. Inte alls stark men det säger kanske sig självt. Äpple och skogsbär liksom. Styrka har dessutom gått och blivit skevt att bedöma med tiden efter alla Extreme Hard Mint Strong Nackskott-prillor som lanserats. Allt behöver väl inte vara så förbenat starkt hela tiden.
  • Finess 4/5. Höstiga ingredienser. Säsongsupplaga. Man gillar drivet hos Jakobssons ju! Dom kunde tagit någon vanliga prilla och lagt till ett löv eller något på dosan och bara: “Höstsnus”. Så gör inte Jakobssons. Eloge.
  • Helhet: 7/10. Bra smak. Helt ok prilla. Skönt. 7 poäng.

Hej!

Sisu Extreme

Men vad fan blir det! Ruggigt sugen på blogg. Vi kör!

Finsk prilla på dagordningen. Oväntat då det är förbjudet att snusa där p.g.a. för farligt (men helt ok att ha en gun). Mindre oväntat att den heter Sisu, finnarnas bästa ord. Betyder typ att man kämpar eller nåt. Jävlar anamma. Det är finnarna mest stolta över nästan. Att dom kämpar på. Knyter näven i fickan, spottar lite i motvinden och kämpar djävulen. Sämpar. Kommer inte mycket vettigt ur landet i övrigt men fa-an vad dom kämpar.

Så är det med det. Ner i gruvan, arbete fram till lunch, väl där petar gemene man i sig ett par myndiga groggar för att sedan ducka för fruktansvärda arbetsplatsolyckor resten av dagen. Det rullar det på. Okej.

Lite oklarheter om prillan faktiskt är finsk råder. Faktum är att ingen verkar vilja ta ansvar för den här skapelsen. Men med det urvattnade ovan nämnda begreppet, samt det möjligt efterblivna lejonet som drar ett svärd rakt genom pannbenet på dosan får man så anta. Med det i åtanke kan man kanske inte hålla Sisu Extreme mot samma måttstock som tidigare recensioner. Detta är liksom ett lands första prill och det ska uppskattas och uppmuntras oavsett. Bra gjort Finland!

Medräknat första-snus-från-ett-land-koefficienten är detta ett habilt snus. Smakar FÖRSTÅS rikligt med mint då det tydligen är jävla lag på att all stark snus ska smaka så. Herregud så trött man är på att peta upp en jättestark liten vän, och det ska svida och stickas, det ska smaka mint och man ska må lite piss och fan och hans moster. Dosan är dock smågullig. Blå skön färg. Man kan också känna hur snusmakarna suttit och grunnat vad man ska ha på dosan. Något typiskt finskt kanske. Tyvärr fick inte spädbarnsalkoholismen, den ringlande kön till TE-palvelut eller knivdådsstatistiken plats så det fick bli det gamla lejonet. Det var väl klokt. Bra Sisu Extreme.

Okej! Luokitukset:

  • Smak: 1/5. Mint. Stenhård mint som bara bränner ett hål rakt igenom tandköttet, med enda fördel att man efter en dosa Sisu Extreme kan peta in en prilla utan att öppna munnen.
  • Prilla: 3/5. Men alltså helt ok prilla. Bullig. Man tror inte att den ska svika en. Det finns förtroende från snusaren inför snusen i momentet innan den åker upp. En sån där god stund på gång liksom. Men den sviker och gör snusaren till en evigt misstänksam och sämre person. Inte för att prillan som sådan är dålig, utan att den är ohederlig och falsk. Tråkigt!
  • Styrka 5/5. Jo. Där sitter man högröd och redigt påsmetad efter fem minuter, helt oförmögen till att hantera just någonting. Sen klingar det av och man märker att det blöder och man dreglar och det är överhuvudtaget mycket olustigt. Men visst, stark som satani. Absolut perfekt mängd stark för att få en 10-15-minuters totalt dimma. Fungerar bra som verklighetsflykt.
  • Finess: 1/5. Mintig. Stark. Vi har hört den förut och det var knappt imponerande då. Så ohemult trött på den här skiten. Den här inflationen av mint-starkisar måste få ett slut.
  • Helhet 3/10. Bra prilla. Dålig, förutsägbar, smak. Tråkigt med fysiska men efter intag.
  • Första-snus-från-ett-land-koefficient-helhet: 7/10. Det är en start, det är det. Ingen vidare bra start men en start. Man ska inte ha för höga krav heller. Ibland måste man rentav ha extremt, extremt låga krav. Med extremt, extremt låga krav så är det en stark sjua.

Hej!

Göteborgs Rapé 22 White Portion

Blogg. Kul med blogg. Ju.

Okej, då var den alltid så svåra inledningen skriven. Magnifico.

Juli nu. Senaste bloggen i februari. Längesedan. Dåligt skött. Framförallt dåligt skött att inte blogga under aPRIL(L) månad. Hehe. Det hade varit något. Men det har ju snusats under tiden. Vulgära mängder nästan. Ligger tomma snusdosor lite varstans här hemma. När man ska in i köksskåpen och hämta en bra skål till morgonyoghurten bara väller det ut dosor. Knakar i madrassen gör det. Man snubblar runt och slår sig och skit. Ni fattar. VULGÄRA MÄNGDER.

Varje morgon dessutom: spritter i överläppen. Nytillkommet fenomen. Mycket märklig känsla. Liksom rycker i den gör det, som om det satt en fiskelina i den och en ivrig fiskare för hala in en. Lugnar sig dock efter att en prilla åkt upp så det är ju enkelt avhjälpt vilket är skönt. Så det blir.

Dagens gäst att få bli synad från topp till tå är Göteborgs Rapé 22. Den extra mjuka men också extra starka prillan. Tydligen. Dosan ser ni på bilden. Har inte tagit den bilden förövrigt. Viktigt att hänvisa källa då man ju inte vill ha dom stora drakarna flåsandes i nacken. “Do you have permission for that very very good picture, Bloggis? No? See you in court then. Fyfan. Bilden är alltså tagen av någon annan. Har googlat fram den. Har egentligen tagit en egen bild men den är i mobilen och mobilen har laddat ur och hittar ej laddaren så nu blev det såhär. Ska väl inte snöa in på dosan hela kvällen men en parentes är att den känns prototypig och lite fattig. Pappret är papprigt när man känner efter, och inte glansigt i känslan som på de andra Göteborgs Rapé-dosorna. Det är väl egentligen helt skitsamma men nu är det sagt.

Prillan dock. Mjuk. Otroligt mjuk faktiskt. Som att peta upp en bit moln under överläppen. Man blir snabbt respektfull och mån om att inte göra den illa. Viskar lite till den och kanske smeker den lite lätt först. Men sen åker den upp med en jävla fart och där får den ligga. Och den ligger bra där, den lilla älsklingen. Försynt inbakad mellan känsliga tandrötter och sargat tandkött puttrandes ut nikotin.

Är den stark då? Inte så man trillar av pinn. Nu är väl Bloggis nikotinreceptorer närmast utbrända efter de senaste månadernas snusvältring, men när det finns så mycket extra starka prillor som det gör nu är kanske inte styrkan som sticker ut. Man kanske skulle ha nöjt sig med “Göteborgs Rapé 22 – den sinnessjukt mjuka snusen” vid lanseringen.

Smakar gör den också, men inte mer kontroversiellt än dess syskon Göteborgs Rapé Original White. Men den är ju å andra sidan sensationellt god så det var nog lika bra. Enligt försäljaren är det ett nytt recept men samma gamla goda smak vilket förstås inte går ihop. Där har man fifflat lite med sanningen.

Omdömet lyder:

  • Smak: 4/5. Välkomponerad rackare det här. Men inget nytt under huven, det är samma gamla väloljade maskineri.
  • Prilla: 5/5. Snusets kashmirmotsvarighet. När man tillslut plockar ur den säger man farväl innan man ömsint lägger den i sopen, samtidigt som man tackar för den fina stund man fått dela.
  • Styrka: 3/5. Helt OK styrka men man kan inte valsa runt och bara: jag snusar bara starksnus jag” med en 22:a under läppen för så stark är den inte.
  • Finess: 5/5. Men hur har det gått till? Hur har man liksom skapat den här typen av mjukhet? Så mycket finess bakom det här, det märker man. Den är ljuvlig. Genierna bakom denna skapelse måste dela med sig av sina hemligheter även till sin konkurrenter för så här måste alla få ha det.
  • Helhet: 9/10. Bara snusen i sig: bra på gränsen till mycket bra. Men eftersom man blir en ödmjukare och mer kärleksfull person av den här prillan är det toppbetyg som gäller. Nu ska Bloggis rycka en kall 22:a från kylen och ha en vördnadsfull och fin stund!

Hej!