Göteborgs Rapé White Large Stark

IMG_1057

Hoho!

Kul att ses igen snuslovers. Blev borta ett tag. Skrev ett sådant jävla skitinlägg om Knox häromsistens. 1/5. Inget innehåll. Skämdes satan och tog ett brejk. Men nu är vi tillbaka. Mycket i pipen för december. Lite hederliga konsumenttips inför jul och nyår planeras. Gästblogg från en trevlig lössnusare. En och annan recension. Viktigt att avsluta skitåret 2016 med ett bra bokslut.

Okej. Göteborgs Rapé White Large Stark. Den härdade farfadern i Göteborgs Rapé-familjen. Vi har ju lille mini rapé och hens kompetenta storasyskon XR. Pappa White Large som det går så himla bra för och alla tycker om, samt hans lite mer slitna bror Original, som det går helt okej för men inte jättebra om vi ska vara ärliga.

Large Stark kom i våras någon gång och var väldigt rimlig. Klart det skulle finnas en starkisversion av Göteborgs Rapé! Nu är detta än så länge bara ett så kallat gästspel i snuskylen. Oklart hur länge den gästspelar. Är som någon sköning som kommer och flyttar in på ens soffa och bara: “blir här ett tag men inte sålänge”, så har han legat där sen maj och man börjar bli så van att se han nu att man inte kommer ihåg om det ens var ett gästspel eller om det var en partner som flyttat in.

Dosan är fin. Superfin. Man kan nästan ha den framme bara för syns skull. Sätta upp lite tomma dosor varstans. Konst. Den är designad av två tatuerare som heter Danne och Bleckan. Kända från SVT Play. Fanns en högintensiv serie där dom gick runt och hälsade på softa folk i Högdalen och ibland tatuerade dom en softing och det var mest soft och chill hela tiden. Högdalen ligger förövrigt Bloggis varmt och hjärtat. Spenderade alltid några veckor hos låtsas-mormor väjandes från finska fyllon som ramlade ut från Hanks Heaven.

Okej. Vi kör betygen.

  • Smak: 5/5. Den är ju jävlar i mig inte dum, denna. Smakar väl som en vanlig hederlig dosa Göteborgs Rapé (som ju är balsam för själen den med) men man intalar sig att den är lite rivigare och häftigare.
  • Prilla: 4/5. Så många rapé:er som det legat under Bloggis överläpp genom åren har givetvis gjort att varenda prilla av samma mått sitter som en padda i väggen där under.
  • Styrka: 4/5. Jo men det är gas i den. Gäs. En starkis man inte blir tokig i huvudet av, men ändå lite skönt mysig och glad över sin tid på jorden.
  • Finess: 4/5. Dosan är snygg. Specialdesignad ju. Skönt att det var två vassa tatuerare som fick uppdraget och inte någon Hasse som utbildat sig i Phuket och är expert på tribaler.
  • Helhet 9/1o. Vilken snus. Den här prillan måste stanna på snushyllorna för all framtid. Nu när man har möjligheten att köpa en dosa skulle livet bli så många procentenheter sämre om möjligheten försvann. Tokig skulle man bli.

Hej.

Knox Summer Edition

IMG_1141

Ooh-oh-oh-oh-oh-ooh-ooh!

Hej!

Länge sedan vi hördes vid. Hoppas ni mår bra och det där. Själv ligger man alltså och dricker lite juice. Självklart utan fruktkött. Nej tack till små slamsor apelsin som virvlar runt och äcklar sig. Äter även banan. Skulle äta lite korv med bröd till kvällsmat men klockan rann iväg och nu är den nästan nio och det vore smaklöst att ställa sig och steka på så här dags. Okej, tänker ni, men lite snustugg vore härligt nu. Det kommer. Men det blir nog lite skakigt det här. Snusade dagens recensionsoffer i juni eller något. Ska man vara ärlig, vilket man man ju bör vara, så är det lite oklart om jag ens minns hur den var.

Men skitsamma, det var ju en Summer Edition så ni kan inte köpa den ändå. Nu är det ju höst.

Knox. Vad har vi på Knox? Helt okej namn. Knox. Särskilt om man uttalar k:et extra hårt. Liksom K-nox. Bra namn. Även trevligt med sommarversioner av snus. Det brukade fler tillverkare syssla med tidigare och det var en fin och mysig tradition. Nu heter denna visserligen Original White så det är möjligt att man bara daskat på svenska flaggan och inte ändrat något i smaken. Det vore så himla magstarkt gjort. Det får bli ett test av vanliga Knox framöver så vi får ordning på den biten.

Okej. Bra prilla var det, ju. Vit och fyllig. Vanlig storlek. Japp. Smaken var göttig.

Ja vi kör väl betygen då:

  • Smak: 3/5. Somrig vibb. Man blev glad över att det var varmt ute och att det låg en liten Knox under överliggaren.
  • Prilla: 3/5. Den låg där och mös.
  • Styrka: 3/5. Det förekom en del nikotin.
  • Finess: 2/5. Här har dom nog latat sig lite.
  • Helhet: 6/10. Sex av tio. Mer än hälften bra, men mindre än 75 % bra.
  • Bloggis som konsumentblogg idag: 0/5 .

Hej!

 

 

Art Citrus

IMG_1215

Jajamen! Ett nytt inlägg.

Augusti. Det var det, det. Slut på sol, vind och vatten, gröna berg och djupa hav. Nu är det höst. Visst, det kommer alltid någon dåre och bara “augusti brukar kunna vara jättefint ju”, men det vet vi ju alla att det oftast är skit och misär i luften. Men men. Vi får stå ut och knapra d-vitamin innan den globala uppvärmningen äntligen fixar lite medelhavsklimat åt oss eller hur det nu fungerar. Ska gå ut och slänga lite extra mycket plast i sjöarna närmsta tiden för att snabba på det här. Okej.

Ny månad ny snus. Så har det ju lite blivit här på Bloggis. Det är ju för skamligt och för uselt egentligen. Men nu är vi ju igång igen så varför älta. Idag sitter man här med en ny snus som helt flugit under Bloggis snusradar. Var en sköning i gruvan som bara: “har du sett den här?”. Som självutnämnd snuskonnässör var man ju tvungen att ljuga henne rakt i ansiktet och svara: “jo men den har man ju köpt några gånger, förstås, hehe”. Stressigt att få sitt skägg satt i brevlådan sådär, men jag fick några prillor Art Citrus att dona med till slut.

Art är en ny snusbagare från Helsingborg. Det är lite jidder som det är kring alla snus om vad som gör dom unika och sådär, men den här prillan (och dosan) ska tydligen vara oerhört vänlig för miljön. Miljövänlig. Något alla mauritier borde stödköpa om dom vill behålla sin öjävel med andra ord. Art verkar annars positionera sig som ett alternativ till rökning. Man inriktar sig också framförallt på piloter och konstsimmare, vilket kan tyckas något smalt. Okej.

Liten prilla. Diskret lägger den sig under överläppen. Smakar citrus vilket inte kan komma som en överraskning om man vet vad den heter. Vi kör betygen på en gång:

  • Smak: 3/5. Smakar mycket för att vara så himlans liten. Fräscht. Man vill nästan stå jättenära de man pratar med när man har en Art Citrus under överläppen eftersom det känns som att man luktar så fräscht.
  • Prilla: 2/5. Det är ju meningen att den ska vara liten men det är ju så fånigt med dom här pyttesmå prillorna. När man får en sådan liten prilla att jobba med är det svårt. Som att få en nudel och sedan ska man recensera en hel maträtt på det.
  • Styrka: 1/5. Haha. 3 mg. Det är om Bloggis räknat rätt (vilket inte alls är säkert) typ 15 st Siberian-prillor. Inte bästa jämförelsen eftersom Siberian är stark som djävulen själv men ändå.
  • Finess: 2/5. Nja. Och dosan är inte bra. Får alltså nästan inte plats en enda använd prilla. Man får hoppas att dom är så miljövänliga som dom utges för att vara, för dom här rackarna kommer ju flyga ur käften både till höger och vänster i brist på förvaring.
  • Helhet 4/10. Nej, blev lite negativt idag med. Får peta upp något riktigt gott inför nästa blogg så det inte blir dålig stämning här i krokarna.

Hej!

Olde Ving Original

IMG_1142

Då säger vi välkomna till dagens Bloggis! Presenteras i samarbete med Cypern och deras luddiga Wi-Fi. Är nämligen utomlands. På charter. Sitter i lobbyn och samsas på utrymmet med skära britter och ryska ungar som ränner kring och för ett helvetes liv. Så kan det bli. Dumt att klaga. Spenderar dagarna främst liggandes ned och varvar Göteborgs Rapé med en och annan starkis under överläppen. Guldkant.

Lite mindre guldkant hade Bloggis imorse. Petade upp en ny rackare; Olde Ving Original. Det var ju en halvdan upplevelse. Nästa vulgärt dålig om vi ska vara ärliga och det ska vi ju i största mån vara. Vilken bedrövlig dosa först och främst. Jävla vikingrunk. Får rasistvibbar även den här. Bloggis vill ju hävda att snusare är bra folk, men klart att det finns en och annan tappad själ bland oss, och de snusar förstås Olde Ving. De sitter med polarna i någon liten håla med Ultima Thule på högsta volym och tjurar. “Nu får det förbanne mig vara nog” hojtas det medan de får hålla tillgodo med hembränt då pengarna från försäkringkassan inte landat i brevlådan ännu. 7,5:orna får vänta. Men Olde Ving behöver de inte kompromissa med. Billig. Arbetslös-rasist-kompatibel.

Jaha. Brun skitprilla. Stor, man får mycket mer i käften än man någonsin skulle önska. Smakar ingenting först, sen smakar den bara illa. Sunk. Smakar såsom ett par benskydd från fotbollen luktar efter 13 år av nervositetssvettningar och blött gräs. Nu sitter man här och fylld av vrede mitt i semestern. Olde Vings jävla fel!

Okej. Dags för betygen hermanos y hermanas:

  • Smak: 1/5. Riktigt bottennapp. Tråkigt för snusingengören bakom prillan förstås. Har hen fått i uppdrag att ta fram en hygglig prilla så torde anställningen hänga skapligt löst. Har hen dock fått i uppdrag att ta fram en prilla som talar till den rädda delen av befolkningen med en förkärlek till korta frisyrer och med allergi mot källkritik är det ett jobb well done. Ingen utveckling bakom den här inte. En snus som alltid varit vad den är. Inget nytt och spännande att känna obehag inför.
  • Prilla: 1/5. Torr. Behöver inte vara fel förstås, men här känns det snarare som den är torr för att produkten är dålig. Här behöver man väl egentligen inte klaga så mycket. Den är vad den är. Knappast prillan som är Olde Vings svagaste punkt.
  • Styrka: Jaha. Går inte att sätta betyg faktiskt. Skitsnusen låg för kort tid under överläppen för att ens kunna bedömas. Den är inte värdig att få mysa omkring däruppe.
  • Finess: 1/5. Olde Ving Original – snusets blindtarm. Totalt utan funktion och finess.
  • Helhet: 1/10. Deppigt.

General Onyx

IMG_1133

Hej allesammans!

Vi är TILLBAKA! Back to business. Nu jävlar. Satan i helvete vad det ska hamras fram recensioner hädanefter. Mycket varma ord senaste tiden kring Bloggis. Folk har bönat och bett om mer. Opinionen i gruvan har också svängt. Kul! Man blir rörd förstås. Gråter mig själv till sömns. Bloggis som ju är en man av folket anför härmed likt Jesus: “Ask and you shall receive”. 

Nervöst nästan. Sitta här och blogga igen. Det är ju vad det är egentligen. Upp med en prill under överläppen, låta den ligga där ett tag och sedan skriva ned vad man kände. Det är en simpel hobby man skaffat sig. Jaja, vi försöker väl. General Onyx. Namnet alltså, låter lite lyxigt väl? Onyxsnusare glider in i snuskiosken med pondus och bara: “Ro hit en General Onyx, handlarn!” sen rakt in i Rolls-Roycen, härjar lite med chaffisen och så iväg mot något lyxigt event.

Lyxig dosa med. Svart. Inte så mycket jidder med den. Subtil.

Vid öppningen blev man ju lite ställd. Prillorna är också dom kolsvarta. Eftersom dosan är så svart var det inte helt klart att det ens låg snus där i. Så pass svart. Men det gjorde det ju förstås, vore helt sjukt annars. Så hur var dom då undrar alla snuslovers? Helt okej. Kryddig. Kraftig smak. Den tar för sig. Anser att sin plats under överläppen är helt självklar. Det är den ju inte, men Onyx vet inte bättre, har alltid fått som den vill. Snusets egna trust fund baby. Okej. Betyg:

  • Smak: 3/5. Det är drag i den. Dräg. Mycket smaker som samarbetar med varandra. Trevligt. Den pockar på ens uppmärksamhet. Byter lite smak sådär ibland.
  • Prilla: 4/5. Högt betyg till prillan. Den var ju svart vilket är FRÄNT. Man tänker att man kommer se jävlig ut i käften efter en dosa Onyx, men det gör man inte. Eller alltså. Det gör man ju men det blev inte värre efter 24 st Onyx.
  • Styrka: 3/5. Vanlig snusstyrka. Första prillan tyckte man kanske att det var lite extra gas i men det var nog mer placebo. Inget att gå runt att hojta om.
  • Finess: 4/5. En svart prilla och estetiskt fin dosa. Rimliga smaker som dansar runt i käften. Nog har dom tänkt till.
  • Helhet: 7/10. Bra smak. Bra prill. Mycket bra dosa. När Bloggis blir lönsam kommer det ligga ett gäng General Onyx i en skål någonstans här hemma, så att gästerna får något fint att titta på.

Hej!

Gotländskt sommarsnus

IMG_1016

Hej!

1:a juni! Jamenvisst. Nu är det sommar. Sverige ändå. Nyss var det snö och skit. Jaja. Inget att klaga över såklart. Nu gäller det att inte ta några jävla sovmorgnar eller ligga på sofflocket. Nu ska vi ut i det fina vädret och vara knispriga! Snart är det höst och det regnar vasst i 360-grader igen.

Varit lite om snuset i media igen. Fler påhopp tänker ni? Nej, den här gången var det ypperligt goda nyheter. Snuset minskar risken för Alzheimers och annan jobbig skit. Som Bloggis tolkar det kan man med andra ord närmast se snuset som förebyggande medicinering. Visst, det hade vi väl på känn men ändå. Kul. Bra snuset. Lite tråkigt är ju att så många snusmotståndare inte kommer vara kapabla att ta in att det alls inte var så farligt att pilla upp en jävel under överläppen. Sitter där och är dementa. Jaja. Vi snusare dock: kommer vara glasklara i sinnet. Skriver romaner. Romäner. Åker på resor. Uppfinner saker.

Okej. Tänkte vara lite tematisk denna första sommardag, så vi slänger upp en Gotländsk sommarsnus. Snusmakarna från Gotland brukar fylla välsorterade snuskylar med säsongssnus. Vi har julesnusen, påsksnusen, höstsnusen och nu bevisligen sommarsnusen. Är det säsong av någonting har gotlänningar gjort en snus av det. Den här rackaren har smak av sommarens bär. Smultron. Jordgubbe. Eller jiurdgjubbe som gotlänningarna säger. Dosan är fin. Det spritter om den. Somrig. När man öppnar den så luktar det fruktigt. Så långt väldigt somrigt! Prillan är en tjockis. Svårhanterbar. Bullar upp sig under överläppen och låter sig inte tryckas till. Den här prillan tar ingen skit från någon. Den är bekväm i sig själv. Stor och mjuk. Den smakar ganska gott. Smakar verkligen bär men inte sådär falskt som fruktiga snus kan göra. Fräscht. Kanske har de använt riktiga små smultron i. Man kan ju hoppas.

Okej. Nu kör vi betygen:

  • Smak: 4/5. En snus för stranden eller allsången. Den här prillan kan man ta i oktober och bara låta nostalgin från sommaren slå en redlös i ansiktet. Nyanserad smak. Perfekt balans mellan tobak och sommarens bär.
  • Prilla 3/5: Lite för oregerligt att hantera denna prilla för Bloggis smak. Stor och plufsig. Kan tänka med att den är lite jobbig att dras med en kokhet dag. Solen ligger på bulan på läppen och det är obekvämt och så.
  • Styrka 2/5: Nej. Mild som en svensk högsommardag.
  • Finess: 4/5. Kul med säsongssnus ändå. Det är ju unikt på sitt sätt. Det underlättar t.ex. inför hösten, när man kan trösta sig med att det kommer en höstsnus mitt i allt skitväder. Välkomponerad snus för något som bara ska säljas under en kort tid.
  • Helhet: 6/10. Man kan ju inte snusa sommarsnus hela tiden, det förstår man ju. För en snus som bara gör ett gästspel under några månader är den här bra och härlig. Kul att slita upp och bjuda laget runt på när man är ute och badar eller något. Bra!

Hej!

Al Capone Vanilla

IMG_0997

Hej igen snuslovers!

Hur mår ni? Mår ni bra? Hoppas det. Satans varmt senaste dagarna. Se till att dricka ordentligt, annars får man ont i huvudet. Vill ju inte sitta där med huvudvärk och misstolka den för snusabstinens. Trycka upp ett gäng prillor och hoppas det går över. När det är såhär varmt är det vätskebrist förmodligen. Okej. Varannan vatten varannan prill. Bra, då fick vi den problematiken överstökad. Nu sitter man här igen. Många fina snus på lager. Gått lite för länge sedan sista Bloggis men det kom upp lite skit och sånt. Men prillorna har åkt upp ändå, och väntar på bekräftelse. Håll ut som vi brukar säga.

Idag då: en ny liten gynnare på snushimlen. Kolla på den här alltså. Rektangulär. Frågan är om den ens får kallas för snusdosa. Det får den säkert. Men ändå, det är ju ask va. En snusask. Spännande tider. Hittade den här i vintras på en kiosk i byn. Kommer inte ihåg vad den heter, men det var en Handlar’n förr i tiden. Får uppdatera någon gång. Hyfsat utbud har dom, ska få lite cred när jag vet vad dom heter igen. Okej.

Al Capone. Ni vet, han den gamle räven. Var väl lite allmänt kriminell mest hela tiden där på 20-talet eller när det var. Det är Al Capone som är inspirationen till den här prillan. Det är också därför den smakar vanilj. Al Capones favoritsmak. Estetiken på asken är hämtad från Al Capones favoritårtionde – 70-talet.

Först och främst är dosan väldigt svåröppnad. Så det blev inget smakprov denna gång.

Haha! Skoja, gick ni på den lätta! Det tog dock ett tag för Bloggis att ens komma åt dom små rackarna. Man är ju så van med de cirkulära dosorna att man tappar konceptet helt när det kommer något såhär annorlunda. Det som slår en när dosan äntligen är öppnad är doften. Luktar ordentligt av vanilj. Fast ändå inom ramarna för vad som är okej. Bra doft. Sen är dom så små prillorna. Ungefär som en ringfingernagel. Litet! Dessutom är dom torra. Tydligen är denna prilla “renad”. Det är lite svårt att ta reda på vad det egentligen innebär. Purified tobacco står det på baksidan på asken. En sökning på purified tobacco genererar obehagliga länkar till vetenskapliga artiklar kring purified tobaccos skadlighet. Den är dock, trots att den tydligen är lite giftig, väldigt god. Ligger försynt under överläppen. Smakar mindre vanilj än den luktar vilket är bra. Nedtonad på ett bra sätt.

Nu skiter vi i det här och drar betygen:

  • Smak: 4/5. Vaniljen träffar där den ska. En av de bästa smaksatta snusen hittills.
  • Prilla: 3/5. Himla liten. Den försvinner i gropen. Typisk snus man tar någon gång och sedan glömmer bort, sen går man till tandläkaren på tvåårskoll och dom bara: ” Oj oj, hittade en liten prill”. Då blir det pinsamt. Bra snus dock om man inte hunnit snusa upp en grop halvvägs till tårkanalen. En bra nybörjarprilla egentligen.
  • Styrka: 2/5. Nja. Nej. Det här var inte starkt, hörrni. Inte alls.
  • Finess 2/5: Liten, frasig och god prilla. Unik i sitt slag. Men den där googlingen… Nej. Verkar lite giftig. Det är ju inte poängen med snus. Nu skummade jag bara artiklarna men man blev orolig vilket inte heller är poängen med snus.
  • Helhet: 6/10. Nu när vi ändå håller på med snus för olika tidpunkter: det här är ju en dessertsnus. Något man tar efter finmiddagen innan man tar en General Mackmyra som avec. Inte så stark och väldigt liten prilla gör ju att den även passar som inkörssnus.

Hej!

General Mackmyra

IMG_0988

Hoho! Onsdag. Lill-fredag. En förträfflig veckodag. Det är okej och ta en liten pinne och pusta ut. Snart är arbetsveckan gjord och man har en hel helg att gotta sig med. Man kan stanna hemma och sitta med en påse ostkrokar eller ut och veva och så. Bra.

Bloggis växer. Har ingen riktig statistik för det hela. Dock är KÄNSLAN att den växer, och Bloggis magkänsla brukar känna rätt. Så den växer, det lilla skötebarnet. Igår låg vi t.o.m. nere efter vad som bara kan tolkas som en attack på det fria ordet. Någon jävel ville tysta ned oss nu när vi börjar bli stora. Vi snusare står under kontinuerliga angrepp så det var väl bara en tidsfråga. Men Bloggis enastående administratör fixade tillbaka sidan på mindre än ett dygn. Bra administratören. Alternativt var det bara plattformen för Bloggis som låg nere men det ter sig orimligt i sammanhanget. Det eller ryssen.

Okej. Idag är det General Mackmyra som står inför domaren och är lite nervös. En sak som ju är så rolig med General Mackmyra är att det är en av de första riktiga premiumprillorna. Som man väntat på det ändå. En fredagssnus. Något man pillar upp när barnbarnen tagit studenten. Mackmyra är en svensk whiskey som alltså gått ihop med svenska General och bara: “Vi ska göra en whiskey-lyx-prilla”. Se så trevligt.

Köpte en dosa på notoriskt pissiga 7-11. Där skulle dom ha 57 kr vilket ju är hutlösa mängder pengar för en prilla egentligen. Men som sagt, detta är ingen snus man pillar in under cykelturen till jobbet om man inte har en skön inkomst, det är en snus för stora tillfällen. Man köper ju inte en limiterad upplaga dyröl inför tågresan till festivalen. Då köper man en sträv Mariestad på burk. Samma sak gäller snusen och dess motsvarighet (kan det vara en Kronan Stark kanske?).

Så: dosan är estetiskt tilltalande. Vacker. Man känner att det går ju ändå inte helt åt helvete med livet med en Mackmyra i fickan. Premiumutseende. När man öppnar rackaren luktar det även whiskey vilket är rimligt. Det är mörkisar vi pratar här, och det passar. En kladdig gynnare. Känns exklusivt. Det är en rinnig prilla det här. Precis när den lagt sig tillrätta sipprar det ned lite rinn. Men det är premiumrinn. Rökig tobak och en stark hint av whiskey. Kan tänka mig att man luktar satan med en Mackmyra under läppen, men vad spelar det för roll egentligen. Premiumlukt.

Okej. Betygssättning stundar:

  • Smak: 4/5. Man var ju lite nervös. Whiskey är en dryck Bloggis i flera år försökt dricka men det går inte. Måste alltid blanda i något ohederligt. Läsk och skit. Men här har vi den. Inkörsporten till whiskey. Efter en kort stund för man bort dosan med handen för att nå whiskey:n som man säger. Sker per automatik. Tack för det!
  • Prilla: 4/5. Är det den bästa mörkisen hittills? Kanske. Troligen. Mild för tandköttet också. Man säger ju att en hutt whiskey om dagen dödar bakterier, så nog gör den lite nytta också.
  • Styrka: 3/5. Äsch. Inget att skriva hem om.
  • Finess: 4/5. Förpackningen, samarbetet, känslorna och så vidare. Vi behöver mer av premiumssnuset på marknaden. Det är ju så kul att få lyxa till det ibland, sätta lite guldkant på den redan glimmrande tillvaron som snusare.
  • Bilkörning: Borde inte vara något problem. Får man köra efter att ha ätit punschpraliner (vilket man aldrig äter för det är vidrigt i och för sig) så får man nog köra med en whiskeyprilla. Klart man får.
  • Helhet: 7/10. Priset är ju högt. Det är okej att det är det, men för de fattiga snusarna blir det svårt att lyxa till det. Snus bör vara som sjukvård – tillgängligt för alla. Borde finnas någon form av snusförsäkring som säkerställer att snusare får tillgång även till premiumsnus under bistra tider. I övrigt är General Mackmyra en höjdare om man vill ha en snus att ta ibland. Snusvalet för kommande högtider är given.

Hej!

Ettan Vit

IMG_0985

Jaha! Måndag! Kul ju!

Kväll är det också. Roligt med nya erfarenheter. Har tidigare varit en förmiddagsbloggis. Vi får se hur det här blir. Blir en mörkare recension. Sliten och arg. Haha. Nej, att skriva bloggis är det mysigaste som finns. Blir en mysblogg idag med. Var inte så oroliga hela tiden.

Var ute med en vän igår. En ex-snusare. Han hade en snus som låg nära hjärtat under snuskarriären. Ettan Vit. Det var visserligen ett par år sedan. Men fa-an vad den smakade illa då. Kanske var det smart. Ekonomin var som den var. Det tiggdes en hel del mellan oss snusare. “Öh, har du en prill över eller?”. Men inte i helvete var det någon som bad om en Ettan Vit. Ettan Skit.

Nej, det luktade blött halm om den prillan. Sådär som dom som red luktade. Kom iklädda hästbyxor till skolan. Malliga över att rida runt där i hagen. Luktade illa. Hästfolk är bara raggare med mer pengar. Okej. Så vi snackade lite jag och ex-snusaren. Berättade att piss-Ettan skulle upp på Bloggis. Då röt han ifrån. Sa att man INTE fick ha förutfattade meningar om man skulle bedriva snusblogg. Helt rätt såklart. Så här kommer den då, en recension helt utan förutfattade meningar.

Det var inte helt enkelt att få tag på en Ettan till att börja med. Snusare idag väljer bevisligen bort den i så pass hög grad att tobakshandlarna inte ser det som lönsamt att plocka in den. Men tillslut så. Dosan är fräschare än vad Bloggis mindes den. Den har i och för sig gjorts om flera gånger sen Ettanhatet tog vid. Men: det är något med färgerna som gör att man känner på sig att det snart kommer ändras åsikter. Den är vacker. Doften är mindre halm och mer tobak. Vid det här laget är man ju lite nervös. Man ska ju inte gilla den jäveln. Upp under läppen åkte den, och den var… god. Det är ingen smaksensation men den gör jobbet. Tydlig smak. Tobak. Inte så mycket tjafs. Fan vad härligt det är att åldras ändå. Man var så snabb att döma förut. “Äckelsnus! Den ska vi INTE snusa”. Det kunde vi visst ha gjort.

Okej. Betyg:

  • Smak: 3/5. Den smakar snus. På ett hederligt sätt. Inte massa mint och tricks. Bra Ettan.
  • Prilla: 4/5. Luktar snus. En vanlig prilla. Sympatisk. Ligger där den ska. Bra Ettan.
  • Styrka: 3/5. Allt måste väl inte vara så starkt hela tiden. Normal styrka. Rimlig styrka. Bra Ettan.
  • Finess: 3/5. Nej, den är väl inte så rik på finess. Men ibland kan det vara skönt att bara trycka upp en jäkel som Ettan. En rakryggad prilla helt enkelt. Bra Ettan.
  • Helhet: 6/10. Man känner hopp över den här snusen. Den är inte den bästa som gjorts eller kommer göras. Det är en prilla att bli nostalgisk över. Tänka tillbaka över alla dumma idéer man hade. Nu sitter man ju här och har lite bättre koll än igår. Tack vare Ettan. Alla snusare borde återse sin första hatprilla, den har nog ändrats med er. Man blir ju sentimental och skit. Eller så är Bloggis bara trött. Det är ju ändå sent på kvällen.

Hej!

 

G.3 Mint Extra Strong

IMG_0968

Hallå där! Det är torsdag.

Idag är ingen vanlig dag. Idag ska Bloggis recensera den tredje generationen snus. I en era där saker och ting släpps i nya generationer halvårsvis så har alltså snusen först femton år in i 2000-talet landat i dess tredje generation. Men så är det väl, snusare har annat för sig än att laga saker som inte är trasiga. Det kom fram en bra prilla och så fick det vara. Den dög ju. Så snusarna nöjde sig.

Den tredje generationen snus innebär att prillan rinner mindre och är smalare. Den känns kanske inte superrevolutionerande. Där står dom, snusmakarna, och lanserar den nya prillan. Vad är nytt undrar det samlade pressuppbådet? “Nej men den rinner lite mindre”. Men sen får man tänka efter, och då är det ändå någonting. Alla som tagit en prilla vet att när det börjar rinna är det snart dags för ett snusskifte under överläppen. Sitter man med sin sista prill och samtidigt oförmögen att få tag på mer kan en rinnande rackare vara oerhört obehagligt. Snusskifte på gång liksom, men ingen snus att skifta med. Fyfan. Det är därför Bloggis numer alltid tar med mängder med dosor även om det bara gäller en sketen weekend.

På prov satt sig därför Bloggis med en G.3 och avvaktade rinnet. Prillan klockade in 07 och vid 10:30-tiden var fortfarande rinnet minimalt. Det var som att köra arga leken med en dövblind. Spelade ingen roll vad man hittade på, det kom ingen reaktion. Bloggis provade att dricka vatten, kaffe och intensivt grimasera men icke. Likt matadoren i Ferdinand fick vi skita i det.

Okej. Vi stoppar där för idag. Betyget lyder:

  • Smak: 4/5. Mint. Vad populärt det är att slänga in lite mint i prillorna numer. Oftast har väl de flesta mintiga snus varit lite kemiska och rent av lite jävliga. Mint är överskattat i snus. Här är undantaget dock. Fräscht. Smakar som något en tandläkare skulle kunna skriva ut, positivt menat.
  • Prilla: 3/5. Den ligger där den ska. Bra så. Är mycket kluven inför rinnigheten, eller snarare frånvaron av denna. Å ena sidan går det ju inte åt som många prillor per dag, å andra sidan så tar man inte så många prillor per dag – vilket någonstans ändå måste vara målet.
  • Styrka: 4/5. Jaha. Bloggis ska satsa på mindre starka prillor sades det häromsistens. Men det verkar inte bättre än att det landade ytterligare än stark liten rackare under överläppen. Men! Credit to where credit is due. Här känner man mer “Oj här var det livat”, men sen lugnar det sig och man kan mysa i lugn och ro. Inte som många av de andra starkisarna där “Oj här var det livat” snart följs av ett “Oj, oj, fan fan fan”. Ni fattar.
  • Finess: 4/5. Alltså man kanske inte hade behövt slå på den stora trumman och hävda ny generation och skit. Men den där icke-rinnigheten ändå. Nytt. Finess. Imponerande på ett sätt.
  • Helhet: 7/10. Ingen mintsnus kommer komma i närheten av denna helhet. Slår vad om det. Får du skit av din käresta att du luktar mycket snus (som om det vore något negativt) kan du antingen välja att separera eller börja med denna. Det kanske finns barn i bilden och sånt. Gemensam villa. G.3 Extra Strong Mint – äktenskapsräddaren.

Hej!