Gustavus Slim Cut Strong

IMG_0863

Hallå där!

Måndag. Tillbaka i gruvan igen. Dra in pengar åt the boss-man. Så håller det på – ekorrhjulet snurrar vidare.

Haha! Gnälla över måndagar och ha söndagsångest och skit. Onicosnusarfasoner.

Ny vecka nya möjligheter. Ny prilla nya möjligheter. Det är inte så mycket att tjafsa om. Det är vad det är, livet. Handlar om att göra det bästa av tiden vi får på denna jord. Så vi slänger upp en Gustavus Slim Cut Strong under överläppen och bränner av ett leende. Snusare är simpelt folk. Går att lita på. Man kan se en jävel på stan och vara lite skeptisk. Verkar vara snubbig. Men så pillar hen upp en prilla och då vet man: hen är bra. En hyvens person.

Okej: Gustavus Slim Cut Strong. Bloggis blev lite överraskad när det visade sig att det var just en Gustavus som hamnat i handen. Gustavus för Bloggis var en intetsägande snus i botten av snuskylen. Som det ofta blir när man köper snus för analys så pekar man bara in i snuskylen: “Öh! Den där med det röda zätat” (var visst ett spexigt S förövrigt). Då kan det bli såhär. Lite kul. Eller som kidsen säger: chockerande!

Slim Cut var en nymodighet i sig. Smal och skuren. Som… Äh lägg av.

Det är en hård liten prilla som möter en. Längre än gemene snus. Det är svårt att mjuka upp den. Hårda snus har ju en tendens att röra till det under överläppen. Det blir som en bula och man blir alldeles för medveten om att det ligger en rackare där. Så är fallet även för denna. Den ger inte efter. Smaken är helt okej. Svårt att på pricken avgöra vad som finns i prillan. Bergamott? (okej, okej, det stod så på deras hemsida, Bloggis har inte en jävla aning vad Bergamott ens är). Neutral smak således. Så värst strong var den kanske inte. Man vill nästan veta var gränsen för “strong” är. En prilla som Blue Ocean är exempelvis starkare än den här.

Jaha. Vi kör väl betygen då. Inget att skjuta på:

  • Smak: 3/5. Tre av fem för en snus som smakar neutralt är kanske lite väl. Men den fyller sin funktion på marknaden. Det behövs en snus för dom som alltid tar köttbiten med bearnaisesås på finrestaurangen. Ni vet dom som “inte vill bli besvikna”. Den är snusen är svenskans bästa ord: lagom.
  • Prilla: 2/5. Passformen är redan ganska bra som den är. Men vill man knacka till den lite så får man ligga i. Hård som satan.
  • Styrka: 2/5. Så värst stark är den inte. Har säkerligen att göra med storleken på prillan, den är ju mindre. Är man nybliven snusare kan detta vara en bra snus att prova först inom strong-sortimentet.
  • Finess 2/5. Gustavus må ha spexat till dosan men nog är det samma gamla Gustavus.
  • Helhet 5/10. Jaha. Mediokert. En hård prilla (inte så bra), med ganska bra passform (ganska bra) och halvmesig styrka (inte så bra). Det är dock en billig snus (bra). Gustavus Slim Cut Strong är snuset för den som inte vill ha det för bra eller för dåligt.

Hej!

 

Odens Extreme Portion Vanilla

IMG_0960

Trevlig lördag snuslovers!

Bloggis administratör har precis mejlat över veckans trafik. Tre amerikäner. Spännande. Welcome to the snusblog så att säga. Även lanserat Bloggis på arbetsplatsen. Togs emot, med ett undantag, svalt. Men så är det väl. Konstnärer får inte den uppmärksamhet de förtjänar förrän de dött. Okej. Nu sitter man här med en ny svinstark snus. Har inte haft tid att prova denna tidigare, så just i detta nu ligger den en liten gynnare under överläppen och myser. Tveksamt beslut eftersom jag knappt kan se rakt. Efter denna recension får vi nog ta det lite lugnt med snus innehållandes extreme och extremely i namnet ett tag.

Så: Odens Extreme Portion, denna med smak av vanilj. Det liksom sticker i näsan när man provluktar. Snusigt, vaniljigt men även lite kemiskt. Den känns inte som den mest hälsosamma snusen på marknaden. Bloggis var inte superfrestad att ens peta upp en rackare men vad gör man inte för folket. Så upp åkte den. Prillan är vad den är. Lite kladdig sådär som mörka original kan vara. Det osar om den. Starkt. Knappast något man tar när man vill var lite hemlig med sitt snusande.

Prillan blev snabbt lite jävlig. Nikotinkicken hade sedan länge förbytts från mysigt till full patte när smaken slog in. Trasslig smak alltså. Riktig raggarsnus. Den smakar wonderbaum, sådant raggare hänger i bilen för att förklä doften av piss, smutsiga skinnpajer och dålig kvinnosyn. Nej. Detta var ingenting att glädjas över.

Betyget lyder:

  • Smak: 1/5. Nej, det här var inte alls bra. Känner mig nästan tom i sinnet efter ha intagit en sådan usel snus.
  • Prilla: 3/5. Helt okej prilla ändå. Mjuk och ligger där den ska. Jag börjar dock undra om det inte är min överläpp som helt enkelt är optimerad för snus. Tycker allt sitter bra. Vi får väl se här senare i år.
  • Styrka: 4/5. Ingen Siberian, men strax under.
  • Bilkörning: Bör undvikas medelst intag av Odens Extreme Portion Vanilla, men det skiter väl målgruppen för denna prilla i. Dom måste väl få ha något att roa sig med när polarn bredvid i EPA-traktorn däckat efter ett gäng 10,2:or en tidig fredagskväll i Sveg.
  • Finess: 1/5. Absolut noll eftertanke eller finess har använts under tillverkan av denna snus.
  • Helhet: 3/10. Prillans passform och styrkan höjer betyget från korpenklass. Extremt osympatisk snus.

Hej!

Kronan Stark Vit

IMG_0954

Breaking news! Reports have emerged that snusreviewing powerhouse snuset.nu has released another review. Here’s our senior snuscorresponder Bloggis with more information. Bloggis, what do you have for us?

Yeah, hello! Det stämmer. Kronan Stark Vit har alltså fått sig en omgång av en av Sveriges mest finkänsliga överläppar. Kronan – märket som inte käbblar så mycket kring sina snus. Dom är vad dom är. Starkisar, vanlisar och lite grovisar. Finns även som löst. Lösisar. Simpelt, egentligen helt i Bloggis smak. Kronan är historiskt (tillsammans med skitsnuset Kaliber, recension kommer) snus som inte kostar så mycket. Studentkompatibelt. Eller det-går-inte-skitbra-nu-kompatibelt. Man stod där framför snuskylen och suktade efter premiumprillorna men plånboken gapade tom. Då fick det bli en Kronan. Eller en Kaliber (som gjorde att man sedan hellre tog ett SMS-lån än köpte den skiten igen, recension kommer).

Det som är bra med Kronan är att den är faktiskt ganska bra. När man fingrar på prillan är den torr, men när den åker upp under överläppen så mjuknar den och formar sig riktigt fint. Den luktar inget särskilt, kanske lite citrus. Man kan köpa en dosa Stark Vit och det kan räcka med en att man halar upp en gröning – 20 spänn. Prisvärt!

Smaken då. Jomenvisst. Den har karaktär den lille lymmeln. När man läser kring vad snustillverkarna själva säger vad deras snus smakar är det ofta mycket jidder mellan raderna. Dom drar till med något: “Den här smakar cederträ“. Man bara: “Oh ja, den här prillan smakar precis som cederträdet jag åt som barn”. Trams. Kronan dock, simpla Kronan: viol, citrus och örtighet. Samtliga går att identifiera. Minuspoäng till dosans lock. Det är för litet och blir snabbt överfullt och ser då lite jävligt ut. Okej. Dags för betygen:

  • Smak: 4/5. God smak. Bättre än vad man ska förvänta sig av en budgetsnus. Starkt jobbat, Kronan!
  • Prilla: 4/5. Ligger riktigt bra i gropen. Man nästan glömmer att den ligger där om man inte koncentrerar sig på att snusa, vilket ibland händer. Ett litet tryck på vardera långsida av prillan gör susen och du får optimal passform. Simpelt.
  • Styrka: 4/5. Visst är den stark. Nu när Bloggis har det lite bättre ställt är det fint att varva premiumsnus med några Kronan Stark Vit. Särskilt om man blandar i dom med snusen i premiumdosan. Man får små överraskningar över dagen av extra välmående när det visar sig att det är en Kronan man tryckt upp.
  • Finess: 4/5. Att få till en såhär bra prilla för så lite pengar kräver en stor portion finess.
  • Helhet: 9/10. En liten favorit. Kronan gör mycket rätt och nästan inget fel. Det är en ödmjuk snus. Fan vad man gillar den ändå.

Hej!

Blue Ocean

IMG_0951

Godmorgon snuslovers!

Vi rivstartar dagen med en Blue Ocean Blue Portion. Denna lille rackare inköptes på eminenta Kungstobak i Stockholm. Dagens handling var egentligen redan slutförd när Bloggis vän som var med vrålade: “Där är den, BLUE OCEAN, prillan som är BLÅ!”, frenetiskt pekande in i en av snuskylarna. Så Bloggis slog till. Det blev jidder med kvittot och skit men en blå prilla kan vara värt lite strul, ju.

Bloggis och vännen slog sig ned på ett närliggande fik för att testa. Vi nästan skakade när dosan skulle öppnas. Tiden för Bloggis första färgade snus någonsin var kommen! Förstå Bloggis besvikelse när prillan var alldeles… vit. Antiklimax. Efter ett par minuter när besvikelsen förbytts mot glädje att få prova ytterligare en ny prilla åkte den lille jäkeln upp under överläppen.

Blue Ocean luktar utomordentligt. Lite vanilj, lite muskigt samt lite snusigt. Kan eventuellt vara en av de godaste prilldofterna Bloggis stött på. Bra Blue Ocean. Smaken då: ingen rejäl snussmak, men den känns frisk. Kanske är det som menas med “A taste of sea”. Om Östersjöns stränder hade en smak vore det Blue Ocean, bannemig! Mysigt! Man blir nästan lite mörk i sinnet, tänker på all skit som man sett, fast på ett bra sätt.

Okej. Le verdict:

  • Smak: 5/5. Jo! Det är en fullpoängare. Snart kommer kritikerna och bara: “Bloggis, du är för snäll i betygen”. Men det stämmer inte. Fem poäng. Five points. Smaken gör ju saker med en.
  • Prilla: 4/5. Stabil passform. Lite pösig så man kan knacka ihop den till den form man själv trivs bäst med. Ligger där den ska.
  • Styrka: 3/5. Utger sig inte för att vara strong eller så, men det är helt okej drag i den.
  • Finess: 3/5. Kanske var det tur att den inte var blå. Färgade prillor är per definition spexigt, och intas därför under spexiga förhållanden. Nu var det en vanlig hederlig prilla som man inte behöver skämmas för att skicka upp under överläppen när man känner för det.
  • Helhet 9/10. Man vill ju köpa en båt nästan. Liksom för att maximera prillan. Men inte inte någon polerad 22-fotare, utan en sliten fiskebåt som strular och man måste laga seglet HELA JÄVLA TIDEN och den läcker och skit. En bra snus! Rekommenderas.

Hej!

Siberia -80°C Extremely Strong

IMG_0949

Här har vi den. Siberia -80°C Extremely Strong. Det starka snusets Rolls-Royce. Den här rackaren innehåller 13 snus istället för det brukliga 20 eller 24 per dosa (för att man inte ska kunna överdosera är min spontana tanke). En snus innehåller lika mycket nikotin som åtta (!) vanliga originalare.

Det är lite svårt att kontrollera denna siffra då det sedan årsskiftet är förbjudet för tillverkare att berätta hur mycket nikotin en prilla innehåller. Man ska inte kunna välja snus efter nikotinhalt sades det från myndighetshåll, och så fick det tydligen bli. Att försöka förstå vilken av sorterna mini, original, strong, extra strong och extremely strong som är starkast är förstås för krångligt för gemene man.

Nog om det. Siberia -80°C Extremely Strong sätter en UR SPEL nästan direkt efter att prillan landar under överläppen. Den mintiga lille jäkeln svider som salt i sår. Tidigt efter intag snurrade det till rejält i Bloggis huvud. Skräckblandad förtjusning upplevdes. Man var rädd för vad prillan gjorde med en, men man uppskattade den. Känslan kastade nämligen Bloggis tillbaka till ungdomsårens första prilla – en General Maxi. “Den sibiriska” är ingen snus man ska sitta och gotta sig med hur som helst. Det är en prilla man tar i grupp för att stärka vänskapsband.

Dosan är vad den är. Bra i all sin simpelhet. Distinkt i sitt utseende, man har respekt för den när man vet vad den innehåller. Siberia -80°C Extremely Strong betygsätts enligt följande:

  • Smak: 3/5. Fräsch smak av mint. Inte så snusig möjligen.
  • Prilla: 2/5. Torr och svider. Men det är väl just inte meningen att det ska vara gott och härligt, utan mer en upplevelse.
  • Styrka: 5/5. Såklart. Fruktansvärt stark. Man får inte vara ofokuserad när man tar en prilla för då är det KÖRT!
  • Finess: 4/5. Egentligen är den ju bara proppad med nikotin, men ibland måste man få vara lite lös i bedömningen.
  • Bilkörning: Bör undvikas medelst intag av Siberia -80°C Extremely Strong.
  • Helhet: 6/10. Ingen daily driver direkt. Rekommenderas inte till ovana snusare. Vana snusare bör se till att bruka prillan med aktsamhet, gärna i sällskap av andra snusare.

Hej!

The Lab 05

IMG_0947

Okej. Bloggis första inlägg. Nervöst.

Borde kanske introducera vem Bloggis är, men hinner inte riktigt just nu. Det är inte så viktigt heller. Bloggis är Bloggis. Gillar snus. Älskar skiten. Kommer recensera lite olika sorter, kanske gör någon intervju. Blir bra det här.

Så: The Lab 05. Första prill till rakning som det heter. The Lab 05 är alltså framtaget av forskare, designers och vana snusare. Ambitiöst. Man gillar ju även att det alltså finns folk som utbildar sig till forskare, och sen väljer att forska på snus. Har alltid sagt att det saknas resurser kring snusforskningen. Man dom fanns, och dom var upptagna med att ta fram The Labs olika kollektioner. Så hur är då The Lab 05? HYGGLIG. Den här rackaren var en Slim White, alltså smal och vit till formen, och strong i nikotinhalten. Man petar upp en gynnare och känner att “javisst”. Den ligger och myser under överläppen – bra passform. Luktar också rätt gott.

Dosan är en liten besvikelse. Mjuk och jävlig. Dålig ölöppnarkompatibilitet. Locket är bedrövligt, designernissarna har alltså ritat ett lock som är precis tillräckligt stort, men spexat till insidan så att utrymmet halverats. Inte bra. Men allt som allt är The Lab 05 en hygglig snus.

The Lab 05 får efter lite överläggning:

  • Smak: 4/5. Bra smak. Snusig. Luktade möjligen lite svettigt, men det kan vara Bloggis eget fel.
  • Styrka: 3/5. Man ramlar väl inte av stolen direkt, men trivsam att varva med lite mer försiktiga snus.
  • Finess: 1/5. Snuset i en mindre spexig dosa och mer användarvänlighet hade varit att önska.
  • Helhet: 7/10. The Lab 05 kan man köpa med gott samvete, men häll då gärna över den i din privata snusdosa.

Hej!